Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 2. Sjelfdukande Bordet, Gull-Åsnan och Dansande Knölpåken - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250
SJELFDUKANDE BORDET, GULL-ÅSNAN
gaf fadren honom arfvet och sin välsignelse dessutom,
hvarefter Toffel vandrade samma väg som Jöns och kom mot
aftonen till samma skog, der hans bror träffat dvergen. Den lille
mannen, som syntes ha fattat tycke för denna slägt, var nu
äfven Toffel till mötes. »God afton, Toffel,» sade han; »jag
vet hvad du har i sinnet och gör dig samma tillbud, som din
broder Jöns. Ger du mig ditt mödernearf, så får du af mig
min guld-åsna. Om du blott ropar till henne: Åsna, slå opp!
så flyga idel guldmynt fram efter hennes hofvar för hvar gång
hon slår opp, och på det sättet kan du redan första gången få
ditt arf tio gånger tillbaka.»
Toffel tyckte att tillbudet var godt, men som han var en
försigtig ungdom, ville han icke ingå någon handel innan han
först öfvertygat sig om åsnan verkligen hade den uppgifna
egenskapen, hvilket dvergen fann ganska förståndigt. Han bad alltså
Toffel följa sig några hundrade steg längre in i skogen och
visade honom der ett litet med halm täckt stall, hvari guld-åsnan
låg. Det inre af detta stall var präktigare än de grannaste
fursteliga rum; ty ehuru åsnan visserligen, likasom andra åsnor,
icke hade annat än hafra och hackelse i sin krubba, så var
denna af idel guld och fullsatt med ädla stenar, och fastän
inom häcken låg blott hö, så var sjelfva häcken af silfver, och
skimrade äfven af ädelstenar.
1
»Nå, försök nu åsnan,» sade dvergen. Härtill var Toffel
ej sen. »Åsna, slå opp!» ropade han, och vid det hon
efterkom hans tillsägelse, flögo dukater och andra guldmynt
omkring åt alla sidor. Toffel, som ej ville låta narra sig, lät
åsnan flera gånger förnya försöket, och då det alltid skedde med
samma verkan, fann han bytet alltför förmånligt att längre
betänka sig derpå, utan gaf dvergen arfvet, tog åsnan och vände
dermed genast hem.
Men öfver natten måste han hvila i samma värdshus, der
hans broder Jöns förlorat sitt bord. Han ville likväl gå
förståndigare till väga och sade derföre till värden: »För min åsna
till stallet och gif henne det bästa foder; ni skall i morgon bli
väl betald derför, men akta er att säga: Åsna, slå opp! ty då
går det er icke väl, det säger jag er på förhand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
