Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 2. Sjelfdukande Bordet, Gull-Åsnan och Dansande Knölpåken - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OCH DANSANDE KNÖLPÅKEN.
251
Nu trodde Toffel att värden nog skulle taga sig till vara
att pröfva hans åsna och gick derföre lugnt till hvila. Men
värden, som af dessa Toffels ord märkte, att det måste vara
någonting särdeles med denna åsnan, skyndade att för sin gumma
berätta hvad Toffel sagt honom, tilläggande der vid sin mening,
att denna åsnan måtte vara ett farligt och grymt djur. Men
gumman svarade: »Vet du, jag tror det är visst med åsnan på
samma sätt som med bordet. Låt oss försöka! Om du i natt
går till stallet och igenom ett qvisthål eller en springa säger
till åsnan: Åsna, slå opp! så kan hon ju ej träffa dig, kan du
väl förstå.» Mannen, som icke var utan hufvud och, när detta
feltes honom, lånade af sin hustru, förstod nu rätt väl, och
som han redan en gång med svek beröfvat en annan sin
egendom, blef det honom nu lättare att göra det för andra gången.
Värden gick alltså till stallet och, då det var klart
månsken, såg han genom springorna huru åsnan låg der helt stilla
och sof, och såg dervid så from ut, att all fruktan förgick
värden. Han ropade utanför dörren: »Åsna, slå opp!» Och genast
efterkom åsnan hans tillsägelse. Hon steg upp från sitt läger,
slog upp och nu flögo idel guldmynt från hennes hofvar,
hvarefter hon åter lade sig ned. Då värden märkte, att hon var så
fredlig och saktmodig, fattade han mod, gick in i stallet och
upplockade guldpenningarne; ja, han blef så hjeltemodig, att
han lät åsnan ännu ett par gånger förnya försöket, som aflopp
lika lyckligt.
»Nå, nu ser du, min gubbe, hvilken faslig olycka, som
sker, när man säger till åsnan: Slå opp!» sade värdens
hustru, då han gaf henne guldpenningarne. »Utan tvifvel höra
bordet och åsnan tillhopa. Gå derföre strax till qvarnen nere
i dalen och köp en annan åsna, som liknar denna, ty der
finnes af alla slag.»
nya åsnan till stallet samt
der han väl höljde öfver
Värden gjorde så, och förde den
gömde i stället guldåsnan i sin lada,
henne med halm, så att ingen skulle kunna se henne. »Se så,»
sade han sedan, då han kom in till sin hustru, »nu är allt
gjordt. Nu vill jag bygga mig ett nytt värdshus, jag vill köpa
mig ett säteri eller ett bruk eller något ännu bättre och blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
