Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 2. Sjelfdukande Bordet, Gull-Åsnan och Dansande Knölpåken - Variant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 SJELFDUKANDE BORDET, GULL-ÅSNAN OCH DANSANDE KNÖLPåken.
-
-
-
ögon. Han blef förskräckt och sprang tillbaka. En björn mötte
honom och då han såg huru skrämd räfven var, frågade han
honom: »Bror räf, hvad är som oroar dig?» »Ack,» svarade
räfven, »det sitter ett hiskeligt djur i min kula, som glodde på mig
med brinnande ögon.» »Det skall jag nog köra ut,» sade
björnen och begaf sig till kulan; men då han såg de brinnande
ögonen, föll äfven hans mod, och han drog sig försigtigt tillbaka.
Då mötte dem ett bi, som märkte, att björnen och räfven voro
illa till mods, och sade: »Björn, hvarföre ser du så sur ut?»
»Jo, det sitter i bror räfs hus ett glupskt djur med brinnande
ögon och vi äro för svaga att köra det ut.» Biet sade: »Jag är
en liten stackars varelse, som J knappt vården er att se, om jag
möter er; men jag vill ändå försöka att hjelpa eder. Derpå flög
biet in i räfvens kula, satte sig på getens skalliga hufvud och stack
det mesta det kunde. Geten sprang upp, skrek mä, mä! och
lopp ut i vida verlden, och sedan den tiden vet ingen hvait hon
tagit vägen.
Al & A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
