Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 4. Storhjerta, eller Den tappre Skräddaren - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STORHJERTA, ELLER DEN TAPPRE SKRÄDDAREN.
269
redan döde jättarne här och der några sår, samt gick sedan
till ryttarne, dem han tillsade, att de nu kunde hemta jättarne,
ty han hade dödat dem och lagt dem under ett träd. Ryttarne
trodde icke, att det vore möjligt; men då de verkligen funno
jättarne döde utsträckte på marken, måste de väl tro hvad de
med egna ögon sågo.
Man kan föreställa sig i hvilket bekymmer konungen
råkade, då skräddaren nu utkräfde sin belöning: prinsessan och
halfva riket. Säga rent ut nej vågade han icke; men ännu
vore dock ett och annat att uträtta, innan löftet kunde
uppfyllas. »Nå, så säg hvad det är,» sade skräddaren med trotsig
ton, och jag vill utföra det.» Konungen förskräcktes än mer
vid denna dristighet och tänkte vid sig sjelf: »Här har jag
råkat väl ut.» Dock fattade han mod och sade: »En enhörning
gör här i landet stor förödelse på både menniskor och djur;
får han ostörd så fortfara, så blir här visst intet rike att
ärfva. Sök derföre att fånga detta förfärliga odjur.»-
»Nå,
jag vill då fånga det,» svarade skräddaren; »gif mig blott några
starka tåg.»
Han fick hvad han begärde, tog åter sina ryttare med
sig, men lemnade dem vid skogsbrynet och gick ensam in i
skogen, der enhörningen uppehöll sig. Så snart denne fick se
skräddaren, kom han rusande emot honom; men denne vek
undan till dess enhörningen var honom helt nära, då han
hastigt sprang bakom en ek. Enhörningen rände i sin ifver det
långa hornet tvärt igenom ekens stam, och nu stod han der
vackert. Skräddaren skyndade att medelst de medhafda tågen
slå en ränn-snara kring hans hals och fastband den andra
ändan af tåget vid ett annat träd så strängt, att när enhörningen
började försöka draga upp eken med rötterne, så strypte han
sig. Derpå högg och stack vår tappre skräddare rätt käckt på
den döda enhörningen.
När konungen blef underrättad om denna nya seger, bad
han sin tillkommande måg att äfven befria landet från ett
oerhördt stort och grymt vildsvin, som likaledes gjorde svåra
härjningar. »Ja, må ske,» svarade skräddaren; »men gif mig också
sedan hvad ni lofvat, annars blir det alldrig väl oss emellan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
