Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äfventyr - 4. Storhjerta, eller Den tappre Skräddaren - Äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
270
STORHJRRTA, ELLER DEN TAPPRE SKRÄDDAREN.
Han gick till skogen, lemnade, som vanligt, de hundra
jägare, konungen skickat med honom, vid skogsbrynet och gick
ensam in i skogen. När han fick se vildsvinet, retade han
det, och var ej sen att begagna sina ben, då det förföljde
honom. Ändteligen kom han till ett litet kapell, hvars dörr stod
öppen. Han sprang in och svinet efter; men han, lättare och
vigare, hoppade ut genom ett fönster och stängde dörren,
under det svinet ännu letade efter honom i kapellet. Nu var
vildsvinet fångadt och det tredje storverket fullbordadt.
Konungen vågade nu icke längre uppskjuta uppfyllandet
af sitt löfte, utan prinsessan måste beqväma sig att taga
skräddaren till sin gemål, ehuru hon långt hellre förmält sig med
en prins, om han också icke utfört så stora hjeltedater. Detta
bekymrade emedlertid vår skräddare föga, och då han blef
konung Storhjerta, hyste alla kejsare, konungar och furstar,
som voro hans närmare eller aflägsnare grannar, en synnerlig
vördnad för hans stora tapperhet och lemnade honom och hans
land i ro så länge han lefde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
