Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 18. Prins Olycklig och Prins Lycklig - 19. Enkan och hennes begge Döttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUKEN.
19
lek- och läse-kamrat åt Prins Lycklig, hvilken fattar agg till honom ach
gör honom all möjlig förtret. Sluteligen blir han bortkörd och kommer i
tjenst hos en bonde, men blir äfven der förtalad och förföljd. Derefter
blir han soldat och tjenar, ehuru under många motgångar, genom sin
öfverlägsna förtjenst sig upp till general hos en fremmande konung, i hvars
dotter, prinsessan Behaglig (Gracieuse), han förälskar sig. Men prins
Lycklig begär hennes hand och, då hon af tillgifvenhet för Olycklig
vägrar, anfaller han hennes far med krig och, lycklig i allt, framtränger
segrande ända till hans hufvudstad, sedan Olycklig förklarat att han ej
kan strida emot sina landsmän och derföre blifvit kastad i fängelse. Men
just som Lycklig rustar sig att med storm intaga sin tillämnade svärfars
hufvudstadd, fylla båda bröderne sitt 25:te år. Nu förändras i hast
deras öden: Olyckligs soldater befria sin älskade härförare och döda
Lycklig, och Rået underrättar Olyckligs föräldrar om hans härkomst,
hvarefter han förklaras för thronarfvinge och förmäles med sin älskarinna.
19. Enkan och hennes begge Pittrar.
Denna saga förekommer, likasom de båda föregående, 1 Madame LE
PRINCE DE BEAUMONTS Magasin des Enfans (Stockholm 1786. I,
183—191-aftryckt i Cabinet des Fées. XXXV, 178—185: »La Veuve
et ses deux Filles») samt har blifvit dramatiskt bearbetad af FLORIAN i
Blanche et Vermeille, som i Mars 1781 uppsattes å Théatre Italien
i Paris.
På svenska har Utg. ej funnit någon annan upplaga än den vid
näst föregående saga anförda, deruti den nu ifrågavarande upptager s.
15—20. LEOPOLDS Eglé och Annette är för öfrigt en bekant
behandling af ungefär samma ämne.
En enka hade tvenne döttrar, båda utmärkt sköna, men af olika
sinnelag. Den äldsta, kallad den Hvita (Blanche), är stolt och högdragen;
den yngre, den Rosenröda (Vermeille), vänlig och förnöjsam. En gammal
gumma besöker enkan, och på modrens uppmaning skyndar den yngsta
dottren att genast bjuda den gamla det enda hon eger att undfägna henne
med, hvaremot den äldre gör det motvilligt och ovänligt. Gumman är ett
rå, som till tack för de erhållna gåfvorna gör den äldsta till drottning
och den yngre till en välmående bondhustru. Båda finna sig synnerligen
belåtna, men för den äldre räcker ej denna belåtenhet länge. Hon finner
sig snart tillbakasatt af sin gemål och utsatt för sitt hoffolks speord, samt
tager sluteligen sin tillflykt till sin syster, som under tiden gift sig efter
sitt hjertas val och dageligen funnit nya skäl till tacksamhet för den lott
råets godhet beskärt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
