Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 26. Prins Zeyn Alasnan och Andarnes Konung - 27. Talande fogeln, spelande trädet och rinnande vattukällan - 28. Vedhuggaren Ali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
25
ken de ros af en besynnerlig roddare med elefanthufvud och tigerkropp.
Sedan de landstigit på Andarnes konungs ö, utbreder Mobarek tvenne
dukar på hvilkas kanter han strör ädla stenar och dyrbara vällukter,
hvarefter han sätter sig på den ena samt beder Zeyn taga plats på den
andra och icke lemna den, så länge han vore i Andarnes konungs
närvaro, eljest blefve det hans död. Under ett starkt åskslag infinner sig
Andarnes konung i skepnad af en skön man, men med något vildt i
blicken. Zeyn framför till honom sitt ärende, och konungen lofvar
honom den nionde bilden så snart han till konungen öfverlemnat en
femtonårig mö af fullkomlig skönhet och hvars oskuld aldrig varit fläckad
ens genom en tanke. Zeyn ger häruppå sitt kungliga ord, men frågar
huru han ock skulle vara förvissad att hafva funnit en sådan skatt, och
erhåller nu af Andarnes konung en spegel, i hvilken han skulle skåda,
så snart han funne någon fullkomligt skön flicka; förblefve spegelglaset
rent och klart, så hade han för sig hvad han sökt. Zeyn beger sig
samma väg han kommit, åter till Cairo, pröfvar der på flere sköna
flickor sin spegel, men finner glaset alltid fördunkladt, och reser så till
Bagdad att der försöka sin lycka. Här erhåller han anvisning på en
afskedad visirs dotter, hvars ovanliga fägring genast hänrycker honom,
och vid en blick i sin trollspegel märker han, att han nu funnit den
rätta. Han anhåller om hennes hand hos fadren, och hon blir med hans
samtycke Zeyns gemål; men nu uppstår hos Zeyn en svår strid mellan
pligten att hålla sitt löfte och den häftiga kärlek, den sköna flickan hos
honom väckt. Känslan af edens helgd segrar dock sluteligen, och han
beger sig med sitt sköna byte till Andarnes konung, som tager vänligt
emot honom och lofvar, att vid hemkomsten till sitt palats skulle han
finna den nionde bilden. Zeyn vänder sorgsen hem och skyndar att så
fort han kan besöka det hemlighetsfulla hvalfvet, der han på den nionde
fotställningen återfinner den älskade. Andarnes konung uppenbarar sig
och förklarar, att han endast velat pröfva Zeyns ordhållighet och välde
öfver sig sjelf. Den nionde bilden, som i värde så väl som i fägring vida
öfverträffade alla de öfriga vore nu för alltid hans.
27. Talande fogeln, spelande trädet och rinnande
wattukällan.
Se Svenska Folkböcker. II, 31—44. De sednaste upplagor, Utg.
sett, äro tryckta i Gefle, hos A. P. Landin, 1846, 13 sid., 8:o, samt i
Jönköping hos J. P. Lundström, 1847, 16 sid., 8:o.
28. Wedhuggaren Ali.
Denna österländska saga igenfinnes i Tusen och en Natt
(1001 Nacht. Breslau 1836. IX, 3—56). En liknande tysk folksaga
Sv. Folkböcker. II.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
