Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 28. Vedhuggaren Ali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
27
kännelse huru han upptäckt deras förvaringsrum, samt om flere än han
gjort denna upptäckt. För att utröna detta, stycka de hans kropp i fyra
delar och lägga dessa inne i hvalfvet. Emedlertid har Morgiana, orolig
öfver sin mans uteblifvande, skyndat till Ali att af honom söka
upplysning derom, och då Ali förmodar att brodrens snålhet kunnat bringa
honom i förderfvet, beger han sig till hvalfvet, för att der söka honom.
Han finner hans styckade döda kropp och för den hem, men är nu i
stor förlägenhet huru han skall kunna begrafva den, emedan likets till
stånd nödvändigt måste föranleda en undersökning, hvarigenom man icke
blott skulle komma hans hemlighet på spåren, utan äfven han sjelf blifva
utsatt för röfrarnes hämd. Zetulbé vet dock råd för allt. Kassims död
måste hållas hemlig och i stället utspridas, att han fallit i en svår
sjukdom, som efter några dagar slutar med hans bortgång. Nu beger sig
Zetulbé tidigt en morgon till en skoflickare, som hade sitt tillhåll på
torget och förmår honom medelst ett guldmynt att med förbundna ögon
låta föra sig till Kassims hus och der hopsy det styckade liket, samt
sedermera på samma sätt ledas tillbaka, hvarefter begrafningen försiggår
med vanlig högtidlighet, och en vecka derefter gifter sig Ali efter
musulmansk sed med sin broders enka. Under tiden hafva röfrarne ännu en
gång besökt sin håla och funnit liket borttaget, hvaraf de märka, att det ännu
måste vara någon, som känner deras gömställe, och att upptäcka denne
blir nu deras angelägnaste göra. Massur, deras anförare, går in i staden,
träffar skoflickaren och ger sig i tal med honom, och som denne är
särdeles pratsjuk, meddelar han snart sin nye bekante hvilken besynnerlig
förrättning, han några dagar förut haft. Massur lofvar honom frikostig
vedergällning, om han kunde ge honom anvisning på huset, der denna
förrättning försiggått, och nu låter skoflickaren ännu en gång förbinda
sina ögon samt går så, som han tyckt Zetulbé hafva fört honom, och
stannar verkeligen framför Kassims hus, i hvilket Ali nu inflyttat.
Massur ritar ett rödt kors derpå för att nästa natt, då han med sitt band
der ämnar göra ett besök, kunna igenkänna det; men då Zetulbé längre
fram på morgonen går derur för att göra sina upphandlingar, ser hon
korset och, anande oråd, ritar dylika på alla hus i grannskapet. Detta
försök slog alltså Massur felt; men följande morgon låter han skoflickaren
företaga ännu en dylik vandring och tar nu så noga märke på husets
utseende, att han ej behöfver några särskilda igenkänningstecken.
Förklädd till köpman infinner han sig hos Ali och anhåller att i hans vård
öfver natten få, emot hederlig vädergällning, lemna 30 oljefat, hvilka
han nästa morgon skulle försälja. Ali beviljar gerna hans önskan och
bjuder honom att för aftonen blifva hans gäst, hvarefter oljefaten ställas
under ett stort skjul på gården. Endast ett af dessa fat innehöll olja, i
de öfriga voro Massurs kamrater gömda. Under matlagningen till den
fremmande gästens undfägnad märker Zetulbé, att olja började tryta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
