Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 29. Trädhästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
29.
mäldes med K, Philip den djerfve i Frankrike, hvars syster Blanche år
1269 blifvit förmäld med Fernando de la Cerda, infant af Castilien, men
efter dennes död år 1275 återvändt till sin broder och sannolikt från
Spanien medfört ämnet för den af Adans versifierade romanen, deri man,
med frånskiljande af de många deri inflätade episoder, återfinner alldeles
samma händelser, som i nu ifrågavarande saga. En förtrollad häst med
samma egenskaper som den, hvilken här förekommer, igenfinner man för
öfrigt äfven i The Squieres Tale bland CHAUCERS omkring 1390
författade Canterbury Tales (CHAUCER, Poetical Vorks. London 1843,
s. 80, 81), i romanen om Valentin och Urson från 15:de
århundradet, samt i CERVANTES’ Don Quixote. L. VI, C. 8 (KEIGHTLEY, l. c., s.
40—69,78).
Att den svenska folkboken haft ett tyskt original röjer sig tydligt
af dylika öfversättningar, som vi det blåa afståndet» (in blauer Ferne),
»hvirfvel» (Wirbel-skruf) o. s. v. De enda upplagor Utg. sett, äro:
»Träd-Hästen. eller Så blefwo de fasligt lyckliga. Stockholm, Elméns och
Granbergs Tryckeri, 1824, 16 sid., 8:o, samt »En mycket märkwärdig
Historia om den flygande Träd-Hästen eller Så blefwo de mycket lyckliga.
Lund 1834, i Lundbergska Boktryckeriet, 16 sid., 8:o.
En annan
öfversättning af denna saga förekommer i H. REBAU, Sagor och
Berättelser ur Tusen och en Natt, s. 98—135: »Trollhästen.»
-
Då man en gång uti Schiras, Persiens hufvudstad, firade det nya
årets fest, framträdde inför konungen en Indian, medförande en häst utaf
träd, hvilken hade den egenskapen att, blott man rörde på en i dess
mahn befintlig skruf, kunna flyga hvart man behagade. Konungen
önskade högeligen blifva egare af detta märkvärdiga konstverk, men
Indianen ville ej afyttra det med mindre än att han i utbyte erhölle
konungens dotter till gemål. Då konungen syntes tveka, ropade hans son, prins
Firuz, att man närmare borde pröfva hästens egenskaper innan man
biföll en så förmäten fordran, hvarpå han kastade sig upp på trädhästen
och rörde på skrufven såsom han nyss sett Indianen göra. Genast höjde
sig hästen i luften och det så högt, att han snart med prinsen försvann
ur åskådarnes åsyn. Indianen knäföll för konungen och bad, att man ej
måtte tillräkna honom den olycka, som kunde hända; ty prinsen hade
väl sett huru man borde göra för att få hästen att stiga, men ej huru
det tillginge att få honom ned igen. Konungen, bestört öfver sin sons
försvinnande, befallte att Indianen skulle kastas i fängelse, och vore ej
prinsen inom trenne månader tillbaka, skulle konstmakaren föras till
döden. Prinsen hade emedlertid stigit så högt upp, att han innerligen
önskade återvända till jorden; men ju mer han vred på skrufven, desto
mera höjde sig hästen. Lyckligtvis varseblef han dock till slut, efter
närmare undersökning, en annan skruf i hästens ena öra, och knappt hade
han börjat vrida derpå, innan det åter bar utföre. Så stannade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
