Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 39. Hin Ondes tre Guldhår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40
ÖFVERSIGT AF
Leipzig 1812: »Der Popanz». Ämnet är troligen lånadt från en gammal
tysk folksägen om kejsarne Conrad II (reg. 1024—1039) och Henrik III
(1039—1056), meddelad, efter GOTTFRIEDS från Viterbo (död 1190) krönika
(Germanicorum Scriptorum ex bibliotheca Jo. PISTORII Tomus
II:s. Francof. 1584, s. 333—336), i bröderne GRIMMS Deutsche Sagen.
Berlin 1818. II, 177—180, och hvilken äfven förekommer i Gesta
Romanorum (GRÄSSE’S Öfvers. Dresden und Leipzig 1842. I, 44—47, 11,
198—206), samt i CAXTONS Golden Legend ooh JAC. DE VORAGINE
Legenda Aurea berättas om påfven Pelagius (WARTON, History of
english poetry. I, CL). Sagan förekommer för öfrigt äfven, med några
förändringar, på norska i ASBJÖRNSENS och MOE’S Norske
Folkeeventyr. Christiania 1843. 1, 25—40: »Rige Peer Kræmmer».
Af den svenska folkboken, hvaruti uppteckningen i bröderne
Grimms samling blifvit troget följd, har Utg. sett följande upplagor: »Hin
Ondes tre Guldhår, eller Historia om en Gosse, som föddes med Segerhufva
och genomgick många öden både här i werlden och i underjorden. Jemte
en lustig Berättelse om Den kloka Greta, som hushållade för en Ungkarl.
Stockholm, tryckte i Marqvardska Boktryckeriet, 1824», 16 sid. (hvaraf
nu ifrågavarande saga upptager de 12 första), 8:o3 »Stockholm, Elméns
och Granbergs Tryckeri, 1835, 8 sid., 8:o; »Stockholm, Kongl.
Ordens-Boktryckeriet, 1838,» 16 sid., 8:o; »Hin Ondes — — underjorden. Lund,
från Lundbergska Boktryckeriet 1834, 6 sid., 8:o, samt Borås, C. G.
Rydin, 1843, 8 sid., 8:o.
En fattig hustru födde en son, som kom till verlden med segerhufva,
och man spådde, att han skulle blifva gift med konungens dotter. Denna
spådom omtalte man för konungen, då han kort efteråt kom till samma ort.
Spådomen behagade honom illa, och han satte sig i sinnet, att den ej
skulle gå i fullbordan. Medelst löfte att rikeligen sörja för barnets
framtid öfvertalade han föräldrarne att lemna det till honom. Han tog
pilten, lade honom i en ask och kastade denna i strömmen, men asken
sjönk ej, utan dref med strömmen och stannade slutligen mot damluckan
till en quarn. Så räddades pilten och uppfostrades af mjölnaren och
dennes hustru, såsom hade han varit deras eget barn. Tretton år sednare
kom konungen af en händelse till quarnen och när han der såg den
hurtige gossen, frågade han, om denne var mjölnarens egen son. Mjölnaren
berättade huru ynglingen blifvit funnen, och konungen insåg då strax
hvilken gossen hvar. Han bad denne föra ett bref till drottningen och
lofvade att rikeligen löna hans besvär. I brefvet stod en sträng befallning
att genast efter inhändigandet deraf låta döda budet. Gossen gick vilse
och kom mot aftonon till en stor skog, der ett ljus vägledde honom till
en enstaka byggnad, hvari en gammal gumma vänligt emottog honom.
Det var ett röfvarenäste, men röfrarne voro för närvarande borta. Då
de kommo hem, funno de gossen sofvande. De undersökte hans fickor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>