Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 39. Hin Ondes tre Guldhår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA FOLK-LITTERATUREN.
41
öppnade brefvet och, sedan de tagit kännedom om innehållet, utbytte de
det emot ett annat bref, hvari drottningen ålades att genast förmåla
budet med konungens dotter. Denna befallning blef ock af drottningen
åtlydd, och vid sin hemkomst fann konungen, att spådomen, oaktadt alla
hans försigtighetsmått, ändock gått i fullbordan. Han förklarade
emedlertid, att så framt ynglingen ej kunde skaffa honom tre guldhår af hin
Ondes hufvud, skulle han ej få behålla hans dotter. Ynglingen begaf sig
åstad att fullgöra detta svåra uppdrag och under vägen kom han till en
stor stad, der väktarne vid tullen frågade honom, huru det kom till att
deras brunn, som förut gifvit vin, nu ej en gång gaf vatten. Han
lofvade gifva besked härom vid sin återkomst. På samma sätt förband han
sig att skaffa invånarne i en annan stad upplysning, hvarföre ett träd
der i staden, som förr burit guldäplen, nu ej ens sköt blad, samt en
färjeman, hvarföre han aldrig blefve aflöst. Ankommen till hin Ondes
boning träffade han dennes hushållerska, för hvilken han berättade sitt
ärende. Hon lofvade att söka vara honom behjelplig, och för att gömma
honom för hennes husbonde, förvandlade hon honom i en myra och
tillsade honom att krypa in i hennes klädningsfåll och noga lyssna till hvad
hin Onde yttrade. Då denne hemkom, sade han sig lukta menniskokött,
men den gamla ställde honom tillfreds, hvarefter han lade hufvudet i
hennes knä och lät henne löska sig. Så snart han somnat, röck hon nu
ett guldhår ur hans hufvud. Han vaknade förargad och frågade hvad
hon gjorde. Hon svarade att hon somnat och haft en underlig dröm,
hvarunder hon förmodeligen råkat fatta honom i håret. På hans
tillfrågan hvad hon drömt, svarade hon, att det var om en brunn, som förr
gifvit vin, men nu ej ens gaf vatten. Hon ville gerna veta orsaken
dertill. Hin Onde sade, att det var en groda, som sute under en sten i
brunnen; sloge man grodan ihjel, så gåfve brunnen åter vin. På samma
sätt röck gumman ännu tvenne guldhår ur hin Ondes hufvud och fick
veta, att en råtta, som gnagde på guldträdets rot, vore orsaken till dess
ofruktsamhet, och att färjkarlen blefve aflöst, blott han lemnade ifrån sig
årorna till någon som han färjat, och sjelf sprang i land. Hin Onde
gick sedermera åter bort, ynglingen återfick sin rätta skapnad, erhöll
af gumman de tre guldhåren och begaf sig så på återvägen. Han
fullgjorde nu alla de uppdrag, han åtagit sig, och erhöll flere åsnor lastade
med guld, till tack för det han gjort brunnen åter vingifvande och
guldträdet fruktbart. Hans snåle svärfader ville gerna veta huru han
förvärfvat dessa skatter, och han föregaf att han fått dem vid stranden af
en flod, hvaröfver en färjkarl rott honom. Konungen skyndade dit att
söka vinna lika stora rikedomar, men just då färjemannen skulle sätta
honom i land, räckte han konungen årorna och sprang sjelf upp på
stranden, och så sitter den elake konungen der än i dag och ror färjan.
Sv. Folkoöcker. II.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
