Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 45. Prins Flundra - 46. Prins Åsna - 47. Den lilla Gullfogeln eller Qvastbindar-Lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50
ÖFVERSIGT AF
bordade, ville hon blifva lika mägtig som Gud sjelf, till straff för
hvilken förmätenhet all den vunna storheten försvann, och fiskaren med sin
hustru fann sig åter försatt i sin gamla koja vid sjön, der de fingo för
sent ångra sin oförnöjdhet.
46. Prins Åsna.
Den svenska folkboken med denna titel utgör en fri och något
förkortad öfversättning af den tyska sagan »Das Eselein» i bröderne GRIMMS
Kinder- und Hausmärchen. II, 286—290, der den är införd efter
en latinsk dikt i elegisk vers, kallad Asinarius, från sednare hälften
af 15:de århundradet och hvaraf en handskrift finnes å bibliotheket i
Strassburg. En liknande indisk berättelse förekommer i Sinhasana
Dwatrinsati (GRIMM, Altdeutsche Wälder. Cassel 1813. І,
165—167), och att en dylik äfven finnes på persiska, synes af
Gör-RES, Das Heldenbuch von Iran aus dem Schah Nameh des
Firdussi. Berlin 1820. II, 441, 442).
Af den svenska folkboken har Utg. endast sett följande upplaga:
»Prins Åsna, eller Saga om en Drottning, som födde en Åsna, och
huruledes samma åsna lärde sig spela på Luta, hwarigenom han slutligen
blef gift med en rik och underskön Prinsessa. Stockholm, E. A.
Ortman, 1823,» 8 sid., 8:o.
En drottning, länge barnlös, nedkom slutligen med en prins, som
till det yttre helt och hållet liknade en åsna, men var för öfrigt talför,
quick och förståndig, så godt som något annat barn. När han blifvit
fullvuxen, lärde han sig spela luta, och väl i besittning af denna färdighet
beslöt han se sig omkring i verlden. Han begaf sig till en fremmande
konungs hof, der det ovanliga att finna en åsna, som spelade luta och
visste att artigt skicka sig, gjorde honom omtyckt och hans egenskap af
konungason försäkrade honom om ett aktningsfullt bemötande. Det dröjde
ock ej länge, innan han förälskade sig i konungens undersköna dotter,
och som han sjelf stigit särdeles högt i hennes fars ynnest, blef det
snart bröllopp af. Nyfiken att erfara huru prins Åsna skulle förhålla sig
i brudkammaren, lät konungen en trogen tjenare bespeja de nygifta, och
denne berättade följande morgon, att så snart brudgummen inkommit
till sin brud, hade han genast aflagt åsnehuden och blifvit en ståtelig
prins. Nästa natt passade nu konungen på, och så snart hans måg
bortlagt sin åsnahud, tog han den genast och brände upp densamma,
hvarefter prinsen för alltid bibehöll mensklig gestalt.
47. Den lilla Gullfogeln eller Qwastbindar-Lyckan.
Äfven denna folkbok är ett lån från tyskan. I en berättelse från
Hessen, anförd i bröderne GRIMMS Kinder- und Hausmärchen. III,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
