Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 58. Jätten Periferigerilerimini - 59. Byggnaden af Lunds Domkyrka - 60. Gällas Döss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56
ÖFVERSIGT AF
keriet, 1834, 8 sid., 8:o; Upsala, S. P. Leffler, 1857, 8 sid., 8:o;
Stockholm, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1841, 8 sid., 8:o, samt Linköping,
Palmaer & Ridderstad, 1842, 8 sid., 8:o.
59. Byggnaden af Lunds Pomkyrka.
I slutet af folkboken om De sex Svanorna. Lund 1843, finnes,
under titel: »Beskrifning om Byggnaden af Lunds Domkyrka,» införd den
bekanta sägnen, huru S:t Lars vid byggandet af denna kyrka fick hjelp
af ett troll (jätte), som bodde i Helgonabacken och skulle i lön få sol
och måne eller S:t Lars’ ögon, så framt denne ej lyckades upptäcka
trollets namn innan byggnaden blef färdig, samt huru S:t Lars, när blott
slutstenen fattades, fick höra trollqvinnan i högen sjunga för sitt barn:
»Tig stille, sönen min,
Finn kommer, fadren din,
Sol, måne, S:t Lars’ öijen
Han bringar dig i höjen »
hvarefter S:t Lars ropade åt trollet dess namn, då Finn med sin hustru
lopp ned i kraftkyrkan, der de omfattade hvar sin pelare för att störta
hela byggnaden, men i detsamma förvandlades i sten.
60. Gällas Döss.
Den enda updlaga Utg. sett af denna folkbok är: »En artig och
ryktbar Historia om Gällas Döss vid Gislöf i Södra Skåne. Lund, från
Lundbergska Boktryckeriet 1841», 8 sid., 8:o.
Mellan Gislöf och Dahlköpinge i södra Skåne ligga i en hop 13 stora
stenar, som kallas Gällas Döss, emedan de skola blifvit ditburna af en
jätte, som hetat Gälla, hvilken haft sin skattkammare i ena stenen, hvarpå
ännu finnes ett slags tecken till nyckelhål. Då Gislöfs byamän en gång
försökte att borra dessa stenar, syntes det dem, som hela deras by stode
i ljusan låga. De skyndade då hemåt, men mötte under vägen en liten
man med röd pickelmössa och långa sporrar, som red på en gåse. Han
skrattade åt bönderne och de åt honom, men när de hunno fram till
byn, var der hvarken eld eller annan fara å färde. En gång hade ett skepp
från södra Skåne afgått till Ostindien. På hemvägen hade fartyget blifvit
väderdrifvet och strandade vid en obekantö, der en af invånarne kommit
till dem och sport dem på deras eget språk hvarifrån de voro och hvart
de ämnade sig, och då de nämnt sin hembygd, hade mannen bedt en af
dem följa sig till sin husbonde, som länge önskat träffa någon från detta
land. En af båtsmännen hade då gifvit sig å väg med den utskickade
och kommit till en jättestor, men gammal och utlefyad man, som sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
