Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den skönlitterära förnyelsen. Av Harald Elovson - Ny stil och nya motiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Gustaf Frödings grav på Uppsala kyrkogård den 12 febr. 1911, dit kistan förts, följd
av studentkåren med fanorna i spetsen och lyst av facklor, och där E. A. Karlfeldt »i
enkla och höga ord reste ett äreminne över sin vän och sångarbroden>. Jordfästningen
hade förrättats i Klara kyrka i Stockholm av Nathan Söderblom. — Karlfeldt talar vid graven.
minst det senare. Nittiotalets stil är starkt patetisk. Känslointensiteten tar
sig utlopp i utrop, hänvändelser till de diktade figurerna och läsaren,
upprepningar, parallellismer. Nittiotalsstilen kännetecknas vidare av ett
blommande och blossande ordval, vars effekt ofta förstärkes genom ett rikt
uppbåd av allitterationer och assonanser. En stor roll spelade också de
poetiska bilderna, som vanligen präglades av djärvhet och originalitet, inte
sällan vittnande om att skedets diktare inte förgäves upplevt den
naturalistiska epoken. Man kan erinra om att Heidenstam vid ett tillfälle sagt, att
vad han eftersträvat, var en inbillningsnaturalism. Även om nittiotalisternas
språk i hög grad var avpassat för hänförelse och högtid, lidelse och längtan,
fick det hos flera av tidens diktare ett inte föraktligt tillskott från talspråket,
som bl. a. hjälpte till med att ytterligare upplösa det traditionella
skriftspråkets tunga och styva perioder. Allt det nya i språk och stil, som nittiotalet
förde med sig, kom givetvis tydligast fram i versen, som genomgick en
kraftig förnyelse, som främst yttrade sig i skaldens frigörelse från det tvång,
som den gamla skolmetriken lagt på hans konst. Nittiotalsdikten uppvisade
en rikedom på nya rytmer och strofformer.
Vid valet av motiv hade åttiotalets författare så gott som helt hållit sig
till samtiden. Nittiotalisterna däremot gingo gärna tillbaka till äldre
perioder, varvid de särskilt drogos till tider, som burits av fantasi och
skönhetskult, romantiken, renässansen, medeltiden, antiken. Under det att
åttiotalis-terna gärna riktade en utdömande kritik mot det nedärvda, det traditionella,
bestämdes nittiotalisternas inställning till det förflutna av pietet, strävan och
behov att förstå människor och bevara minnesmärken från gångna tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
