Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska språket genom tiderna. Av Gösta Bergman - Yngre nysvenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för deras användning. Även Dalin
på 1700-talet var medveten om
vikten av att hejda ett alltför starkt
främmande inflytande på vårt
språk. Särskilt andra upplagan av
Argus visar en puristisk tendens.
Med romantiken och den
götiska rörelsen i förra delen av
1800-talet blir studiet av de nordiska
fornspråken åter aktuellt och de
svenska folkmålen, särskilt de
ålderdomligare av dem, vinna ökat
intresse. Vid mitten av århundradet
utkommer den skånske prosten J. E.
Rietz stora dialektlexikon. En
vetenskaplig framställning av »Svenska
språkets lagar» utgives (1850—83)
av språkforskaren J. E. Rydqvist.
Rlicken riktas tillbaka och man blir
betagen av den forna svenskans
enkelhet och kraft, innan den hade
blivit uppblandad med tyska och andra främmande element. En författare som
V. Rydberg känner sig manad att gripa till verket och tvätta bort det
»främmande sminket». Problemställningen blev för honom »Tysk eller nordisk
svenska?» — såsom rubriken lydde i en uppsats i »Svensk tidskrift» 1873
med anledning av bibelkommissionens översättning av Nya testamentet.
Naturligtvis ville Rydberg också avlägsna de romanska lånorden, men dessa
voro enligt hans mening jämförelsevis lätta att undgå. En större fara låg i
de tyska lånorden och språkets allmänna fortyskning. Han går så långt,
att han vill avskaffa ord med tyska förstavelser och avledningsändelser
som an-, be-, er-, för-, ge-, -het, -måssig och -skaffens. I stället skulle man
sätta fornnordiska och dialektord. I »Romerska sägner» och »Romerska dagar»
finner man den klaraste bilden av hans stilideal. Genom denna våldsamma
uppsvenskning får hans språk en tyngd, kraft och högtidlighet över sig, som
åtminstone i prosan icke enbart är till fördel. Rland mera anmärkningsvärda
purismer hos Rydberg kunna följande anföras: akt (i st. f. uppmärksamhet),
avelsam (produktiv), blodvittnesdöden (martyrdöden), dagsled (dagsmarsch),
Johan Erik Rydqvist — under större delen
av sitt liv verksam vid Kungliga biblioteket i
Stockholm — år den egentlige grundläggaren
av den svenska historiska språkforskningen;
hans huvudverk om »Svenska språkets lagar»
hann ej fullbordas. — Träsnitt efter foto 1878.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
