Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha behov av salt, vilket däremot är förhållandet med växtätande djur. Den
växtätande boskapen är ju som bekant i hög grad begiven på salt, när den
kan komma åt detsamma. Anledningen till att köttätande varelser icke
behöva extra salttillförsel är, att djurkroppen, särskilt i blod och inre organ,
innehåller tillräckligt med koksalt i väl avvägd proportion, så att den som
förtär den animaliska födan därmed också automatiskt tillgodoser sitt
saltbehov. Man kan därför antaga, att behovet av salt framträtt för Nordens
innevånare i det skede, då de mer och mer övergått till vegetabilisk föda,
sålunda i samband med åkerbrukets införande. Den förnämsta anledningen
till saltbehovet torde emellertid ha varit kravet på att få ett praktiskt, lätt
användbart konserveringsmedel för den animaliska födan. Saltanskaffning
har enligt historiska vittnesbörd varit mycket besvärlig för Nordens folk.
Man skaffade sig på danska västkusten salt genom att dämma av havsvatten
och låta det indunsta eller också brände man torkad tång eller saltlialtig
torvjord med efterföljande urlakning av askan. Denna urlakning skedde
genom kokning i stora saltpannor. Proceduren fordrade en massa bränsle,
vilken ledde till skogsskövling av en sådan omfattning, att man måste
upphöra därmed. Man ansträngde sig ständigt i alla de nordiska länderna att
finna bekväma saltvinningsmetoder (jfr bild sid. 306) och upplevde därvid
allehanda missräkningar. Utlänningar inbjödos såväl till Norge som till
Sverige för sina »saltkonster». Sverige var ovillkorligen därvid sämst ställt
på grund av Östersjöns låga salthalt. Erik XIV hade en massa
besvärligheter med anställda saltsjudare, som alla visade sig odugliga, om icke rent
av bedrägliga. Saltet importerades från flera olika håll. Man känner från
medeltiden »trawensalt», vilket var inkommet från Liibeck, och utgjordes av
Liineburgersalt, vidare »noresalt», som hämtades från Norge, samt »bajsalt»
från de spanska och franska hamnarna och ansågs som bäst. Saltpolitiken
var en av de stora stridsfrågorna. En stor mängd saltskepp kommo årligen
in genom Öresund, där de beskattades av danskarna, som efter behag kunde
genomföra en kännbar blockad mot Sverige genom att lägga beslag på de
utländska saltskeppen. Under kriget med England 1807—14, under
kontinentalkrigets dagar, fick man i Danmark åter ta till de gamla
saltvinnings-metoderna genom sjudning och indunstning av havsvatten.
Redan för urmänniskan har Kajsa Vargs sats gällt, att man tager vad
man haver. När de första människorna strövade ut över vidderna, bergen
och skogarna var det säkert ingen frukt, intet bär, intet blad, gräs eller rot
som man icke läppjat eller tuggat på eller med andra ord försökt an-
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
