Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riket och dess ledare. Av E. Lönnroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge och drog Valdemar med i sin politik. 1304 inskred Birger mot
hertigarna, och öppen strid utbröt, i vilken de senare besegrades och måste
avsvärja sin självständiga utrikespolitik. I samband härmed måste Birger
uppge den av Tyrgils Knutsson inspirerade kyrkopolitiken och återge
kyrkan dess friheter, varemot han erhöll dess stöd. Denna omorientering torde
ha förberett en fullständig frontförändring från Birgers sida; denne lät
nämligen 1306 i samverkan med hertigarna fängsla och avrätta Tyrgils Knutsson,
vilken ju förut ställt sig avvisande mot kyrkans krav och därför blivit
hemfallen under kyrkligt straff. Den därigenom uppkomna situationen
utnyttjades snabbt av hertig Erik, som redan samma år genom en kupp, den s. k.
Håtunaleken, bemäktigade sig Birger och trots ingripande från dennes
svåger, kung Erik Menved i Danmark, framtvang en delning av riket mellan
bröderna genom ett fördrag 1308.
De följande årens politiska händelser dominerades av hertig Erik, som
utnyttjade sin trolovning med kung Håkon V:s av Norge dotter Ingeborg och
sina förbindelser med det fredlösa upprorspartiet i Danmark till att söka ena
Västsverige, det norska Bohuslän och det danska Nordhalland till ett
självständigt välde av handelspolitiskt fördelaktig typ. Vid en ny delning av
Sverige 1310 tillgodosåg Erik dessa intressen, medan Birgers och Valdemars
land lågo i östra Sverige och Finland. Erik förmäldes 1312 med Ingeborg
av Norge och överflyttade därmed hennes arvsrätt till Norges tron på sin
familj. Emellertid samlade sig Birger till motstånd; han satte allt på ett
kort för att äntligen bli herre i sitt land och lät 1317 svekligt fängsla sina
bröder i Nyköping, det s. k. Nyköpings gästabud. Möjligen har planen
gynnats av att hertig Valdemar utsatte kyrkan för ekonomisk utpressning.
Riksaristokratien reste sig dock till hertigarnas förmån, Birger och hans son
Magnus belägrades på sina slott, och konungen fick fly till Gotland.
Följande år avledo hertigarna i fängelset, medan deras anhängare gjorde sig
till herrar i landet. Hertig Eriks treårige son Magnus valdes (1319) till
Sveriges konung av stormännen, och Birger förklarades avsatt. Den legitime
tronföljaren, Magnus Birgersson, som hade kämpat för sin fader med danska
trupper, hade fallit i sina fienders händer och blev avrättad (1320), medan
kung Birger slutade sina dagar i Danmark. En förmyndarregering, vars
ledande man var drotsen Mats Kettilmundsson och där även hertiginnan
Ingeborg hade säte, övertog rikets styrelse under konung Magnus Erikssons
omyndighet.
Rådsaristokratien regerade åter Sverige. Dess utslagsgivande roll som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
