Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden tydligen var rätt sparsam med köttmat. När djuren om hösten togos
från betet, voro de vid gott hull, och under hösten medan de ännu voro
feta, slaktade man ned alla de djur, som man ej trodde sig om att kunna
vinterföda. Kötlet saltades ned för vinterns behov och även för den
kommande sommarens. Ty på våren hade man ingenting att slakta.
Utom som mjölk- och slaktdjur höllos nötkreatur också som dragdjur
i många trakter av landet. Oxar användes på slättbygderna särskilt vid
plöjningsarbeten men också för övrig körning i åkern. Annars var hästen
dragdjur och framför allt riddjur och klövjedjur, då få av den tidens vägar
lämpade sig för körning med vagnar och kärror. Särskilt för transporter
till och från fäbodarna och för hökörningen om vintrarna var hästen
oundgänglig. Oxar som dragdjur voro säkerligen därför ej särskilt vanliga i
övre Sverige.
Näst i betydelse efter hästar och kor kommo svinen. Den äldre svenska
svinrasen var småvuxen och blev i allmänhet inte slaktfärdig förrän andra
eller tredje levnadsåret. Också svinen fingo gå ute hela sommaren; för att
de inte skulle rota igen dikena på trädan, måste man ringa dem. Hur långt
upp i norra Sverige man höll sig med svin under medeltiden sakna vi
upplysningar om. Men att de åtminstone i kusttrakterna ha förekommit rätt
långt norrut är troligt; där kunde man också använda fisk som svinföda.
Bark tycks ha begagnats för att hålla svinen vid liv under vintrarna, och
säkerligen har också liksom under senare tider hästgödsel använts för
samma ändamål. Till gödning av svinen på höstarna brukades i sydligare
delar av landet vildäpplen och ollon. Från slättbygderna i Skåne skickades
svin upp till skogsbygderna i norr, som hade gott om »bärande träd».
Vanligtvis fingo svinen ströva omkring i ollonskogarna, så länge födan räckte
och tills de feta och frodiga fördes hem. En alldeles riktig bild av
medeltida svinskötsel ger Karlfeldt i sin dikt om »Svinaherden och greven med
det goda ölsinnet», där svinaherden säger:
»Jag repar löv vid alebäck,
jag samkar drav och hästars träck,
jag sörpar kli och agnar
att främja dessa bestars späck.»
Under vikingatid inföll slakttiden för svinen under senhösten fram till
midvinterfesten, och detsamma var tydligen även fallet under medeltiden.
Långt in i nutiden har ordinarie slaktetid varit de första decemberveckorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
