Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa bägge kyrkklockor — båda från Dalarna och båda av medeltida typ —• äro ungefär
samtidiga med klockupproret. Den vänstra är den forna lillklockan i Orsa kyrka, gjuten
1531 som ersättning för den, vilken överheten lade beslag på; den högra är ett år äldre,
landskapets äldsta daterade, från Sollerö kapell, 1531 löst med pengar från Gustav
Vasas skattmasar.
I sak gav dock redan Västeråsbeslutet övertag åt lutherdomen, därigenom
att dess förkunnare fingo fritt bedriva sitt verk.
Ty de nya männens förkunnelse gömde på en ännu mera omstörtande och
nydanande kraft än de politiska och socialekonomiska faktorer, med vilka
kung Gustav närmast räknade. Överallt i Europa visade det sig, att vid fri
konkurrens med övertygelsens vapen lutherdomen med sitt återupplivande
av evangeliet från Jesus och Paulus segrande trängde fram. I Sverige hade
också den evangeliska tron fått en förkunnare av stora mått. Det var den
unge diakonen i Strängnäs Olaus Petri, vilken Gustav Vasa lärt känna vid
kröningen i Strängnäs och vilken han redan 1524 förflyttat till Stockholm
som sekreterare i stadens råd och predikant vid S:t Nicolai (Storkyrkan i
Stockholm). I Olaus hade den svenska folksjälen tagit den konkreta
personlighetens gestalt. Med den osjälviska viljans renhet och den manliga
djärvhetens kraft reste han sig bland sitt svenska folk, som Nordens unga
björk skjuter sin vita stam mot höjden; och ur hans tal förnam hans folk
som ur sitt eget väsen något av de nordiska furuskogarnas vemodsfyllda
sus men ock stilla helgd. Det har sagts, att Olaus’ själs melodi mest erinrar
om en äkta svensk koral med dess resonansbotten av kärvt allvar och
samlad ro. Han ägde en märkvärdig folklig instinkt och en konstnärligt
enkel framställningsform med något av de vårliga ängarnas doft. Så vann
han snabbt kontakt med sina åhörare; och han hade under samverkan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
