Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vanlig svensk genomsnittsstad under 1600-talet erbjöd en ganska
blygsam anblick med sina låga byggnader, oftast trähus. Några
märkligare monumentalbyggnader höjde sig sällan över den lågt krypande
omgivningen. Vi se det redan av det enastående stadsbildsgalleri, som finnes
intaget i monumentalverket »Suecia antiqua», och detta ehuru verkets
till-skyndare tydligen med alla medel sökt för en utländsk läsekrets göra den
torftiga svenska småstaden så ståtlig som möjligt. Om inte annat så
genom att låta bildframställama utrusta småstäderna med ett imponerande
antal hus.
Över myllret av småstadshus resa sig dock å Sueciaverkets stadsbilder
alltid, även i den minsta stad, tvenne byggnader, ofta i bildens mittparti
och i varandras närhet — kyrkan och rådhuset. Det senare är så gott som
ständigt försett med ett torn, ofta rätt dekorativt och ibland tämligen högt,
ehuru man inte alltid undgår den misstanken, att tornet mera bygger på
tecknarens eller grafikerns »honette ambition» än på ett
verklighetsunderlag. Till undvikande av missförstånd är i bildernas latinska text
rådhusbyggnaden ofta betecknad med curia, rådhus. Det undgick väl också den
utländske betraktarens blickar, att det svenska praktverkets rådhus ofta
voro av — trä. För bildframställaren var i övrigt urvalet bland
monumentalbyggnaderna lätt nog — det fanns inte mycket att välja på. Men en
kyrka och ett rådhus måste ju varje stad ha, och i detta fall var urvalet
alldeles riktigt, alldeles frånsett om dessa båda byggnader ägde något högre
konstvärde eller historiskt intresse över huvud.
Ty mellan kyrkan och rådhuset pendlade i själva verket
1600-talsbor-garens liv. I kyrkan döptes, vigdes och begrovs han, där kyrktogs hans
hustru, där gingo makarna till skrift. Den andliga myndigheten såg också
till, att vederbörande gjorde flitiga gudstjänstbesök och kunde Guds ord.
Vid behov skärptes den kyrkliga disciplinen, och för olika förseelser fingo
lagbrytarna utstå offentlig nesa i kyrkan eller vid kyrkporten. Den franske
legationssekreteraren Charles Ogier, som reste i Sverige på 1630-talet, anför
från en genomresa i Linköping »ett bedrövligt exempel på den svenska
kyrkotukten». Han förtäljer, hurusom en söndag »en tydligen mycket
olycklig flicka, som hade syndat mot sjätte budet, hade anbragts på en pall
vid ingången till kyrkan, synlig för hela församlingen, på det att hennes
blygsamhet riktigt måtte såras av allas blickar, och fick ligga där ända
från morgonstunden till middagstiden».
Och hand i hand med den andliga rättvisan gick den världsliga. Vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
