Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£dnig[icf)«r @cfctt>anmge|ang/
j 00 3^r< Ölojtfl. »ot Oeni Cuij(ii|cf)tn Xtcffcn inni»
glicfjm ju ©Ou gifuiigtn)
(M
m
II
m
oo?(
JJrjage md)t t>u f)duff(em finn
Ot> fcfeon Pte 5eniPf »Dillené fei^n/
g Öicf) gdnljlidjoi juwfrörcu
©HD fucfjen Demen©magaitg fjj|
Öareon Dir roirP gunfi Singft »ud ’^ang
gé iuivD tiicf)t lang me^r tve^rcu.
i ■ *•
; J rö(te Picfj t>aé/ D<té Pdne @acl)
3^ ®OttCø/ C1 etn Gfidil ne 9\vK().
j©riDliif>c6)l;mc nur ii’alfen.
(SrtturDDurd)cinoi Ged bon
| i>rncrtroltt>ci^/Dir Ipclfftn fc!>cn
©id) t>nt> ferne 55oi‘terl;a(tcn.
i-
|©øft>ar iftwnD
SJiuC’^aiffel/QBeltrnp^ellcn Pfort
IS
Psalmen »Förfäras ej du lilla hop», som
sjöngs före slaget vid Lutzen, har av
traditionen tillskrivits Gustav II Adolf. Genom
den tyske prästen B. Kitzigs forskningar är
nu psalmens historia klarlagd, sä långt det
torde gå: allt tyder på att Gustav 11 Adolf
gjort ett utkast på prosa, som konungens
fältpräst Jacob Fabricius sedan utformat till en
psalm. Första gången trycktes psalmen i ett
anonymt sorg- och lovkväde »Epicedium
la-mentabile» (1632), som anses ha Fabricius till
författare och ur vilket detta faesimil är
hämtat.
arbetskraft, och när knektarna
äntligen blevo »förlösta» av andra och
fått några marker extra för sin
möda, vandrade de hem till sina
stugor och gårdar.
Det svenska krigsfolket åtnjöt
under konung Gustav Adolfs tid ett
stort anseende bland utlänningar
för krigstukt och tapperhet, och
utländska författare giva vittnesbörd
om konungens soldater, att de
aldrig flydde ur striden utan stodo
fasta som en mur. Den disciplinära
andan hade vuxit sig stark inom
konungens armé. Stränga och många
voro ock de straff, som i Gustav
Adolfs krigsartiklar voro upptagna:
dömas till svärdet, slås i järn,
tagas i häkte, gälda böter, löpa
gatlopp eller mista solden äro några
exempel.
Dessa krigsartiklar, som i det
allmänna medvetandet blivit något
för konung Gustav Adolf säreget,
voro dock alls ingen nyhet. De ha
djupa rötter ända från det sista
decenniet av Gustav Vasas regering.
Även om dessa tidigare krigslagar i
fråga om straffet, som i regel var
»till livet», verka mycket summariska, så avslöja de dock i fråga om de
upptagna brottens karaktär en tydlig bild av krigets verkliga ansikte.
Krigsmannaeden innebar huldhet och trohet till konungen, hans barn
och arvingar till menige Sveriges rike och inbyggare. Den fordrades i lika
måtto av hövitsmän som av gemene knektar, ryttare, bysseskyttar, båtsmän
och alla andra. Hörsamhet och lydnad krävdes av folket mot deras förord-
nade befallningsmän, och ingen månde företaga något obetänksamt, »så
att de galne ej skulle råda för dem, som bättre veta». För att undvika upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
