Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösning fick »ingen fördrista sig att löpa till by eller från by, från hamn
eller till hamn med hela fänikor eller halva eller med rotar eller enslige
personer utan det sker med hövitsmännens råd». Om någon gjorde sig till
målsman för menige hopen, utan att det skedde med samtycke av dem, som
regementet (befälet) hade, skulle han straffas till halsen. Krigslagarna
avsågo också att skydda andras rätt. Ingen månde tillfoga konungens
undersåtar förfång eller övervåld vare sig på deras kvinnfolk eller genom
tillgrepp av mat, öl eller något annat, och all plundring utan hövitsmännens
medgivande var förbjuden. Ingen hade heller rätt att utan befallning
antända något läger vare sig i »fryndtz» eller fiendens land. Alla skulle känna
sitt ansvar och »icke dricka sig druckna, när de skulle vara för fienderna
eller på bevakning till lands eller vatten, på det att de icke månde somna
uppå vakten, där med hela hopen måtte bliva förrådd».
Bland de vanligaste brotten voro utan tvekan rofferi och rymning.
Otaliga äro de skrivelser, i vilka konungen tillhåller hövitsmän och överstar att
tillse krigstukten under marscherna, så att intet förfång månde göras
allmogen. Svårigheten att komma till rätta med rymlingarna framgår hl. a.
av ett brev från Karl IX, i vilket en hövitsmän befalles efterspana sådana,
som höllo sig undan, »och en part av dem, som han brottslig finner, straffa
och upphänga andre till varnagel».
Rättskipningen i hären skedde under laga former. Då trupperna voro
på tåg eller i krig, fungerade regementsrätter, i vilka översten eller
överstelöjtnanten var ordförande och officerare och underofficerare hisittare.
Re-gementsprofossen representerade lagkunskapen, om ock denna i allmänhet
torde varit skäligen skral, och de gemene profosserna voro åklagare. Men
var truppen hemma i landet, skulle brott, som begingos av knektarna,
handläggas på laga ting.
Hårda voro straffen. Men så stadgades ock, att de, som för fienden i
stormning, slag eller skärmytsling blevo för livet lemmalytta och skamferade,
så att de ej mer kunde brukas till krigstjänst eller annat arbete, skulle av
Kungl. Maj:t nådeligen och gunsteligen bekomma sin föda och livs nödtorft
till deras döds dagar.
MÖNSTRING OCH EXERCIS.
Knektar och ryttare mönstrades vanligen en gång om året och alltid
innan de drogo på tåg. Konungen förordnade då några av riksens herrar
att överse fänikor och fanor, men stundom hände ock, att han i egen hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
