Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast transporter i äldre tid voro mycket besvärliga och
resgods*övervikt» ofta hämnade sig själv, förefaller det
knappast, som om man lät förleda sig att begagna lätta
och bekväma kappsäckar och koffertar. De oroliga
förhållandena till lands och sjöss tvingade tvärtom
resenären att begagna utomordentligt stabila och järnbeslagna
don. Resare-Bengts (Bengt Bengtsson Oxenstierna)
koffert härovan ser sålunda inte särskilt inbjudande ut för
tjuvar och landsvägsbandiler. — Nordiska museet.
Den förtäring, som stod att uppbringa på de
gästgiverier, som på 1600-talet började
inrättas utefter de större av landets vägar,
motsvarade säkerligen inte alltid den resandes
anspråk. Reskost måste därför oftast
medföras av den resande själv. Det kunde ske
i en »färdspann*, ett matsäcksskrin av här
återgiven typ. — Färdspann från Äggby
socken, Västergötland. Nordiska museet.
låta, ävensom att, sedan
vägarna blivit röjda och
laggilla, skulle de ock
mätas, så att alla milar bliva
lika långa eller 6,000
famnar».
Statsmaktens krav, när
det gällde väghållningen,
mötte emellertid inte
alltid omedelbar förståelse
hos folket. Det återstod
också så mycket att göra
på detta område, att man
lätt kan inse, att här låg
en uppgift för sekler, inte
för årtionden. I vissa fall
hade för övrigt kronan
tidigare fört en rakt
motsatt politik. Det gällde
därvid gränsbygderna, där
förmyndarregeringen 1641 uttalade, att den
helst såge, att de gamla vägarna,
som förbundo Sverige med
Danmark, »låge öde och alldeles
obrukade». Det var under hela
Vasatiden en doktrin hos regeringen, att
i krig de väglösa gränsskogarna
utgjorde det bästa skyddet för landet
innanför. Men när den gamla
riks-gränsen år 1658 försvann, måste
man givetvis också göra slut på
denna »insulära» handelspolitik.
På andra håll hade man
emellertid sedan länge varit fullt klar
därpå, att förhållandena voro
oefterrättliga och att något måste
göras. Så insåg redan Karl IX, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
