Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jagh hafver rönt vårt svenska tungomåls feel och fattigdom. Orsaken
ther til hafver iagh funnet, at thet gamble målet är nederlagt och kommet
i förgätenheet, ja i så tiock förgätenheet, at nästan ingen mehr fins som
thet förstår. Thet doch är fullt aff allehanda märckelige betydande ord och
ordasätt, hvilke alle eller mästendels kunna optagas, förnyas och så
maak-liga föras i bruk igen. hvilket icke allenast skulle göra vårt måål flödigt och
rijkt uthan och liuft, fagert och prydeligt.
När Stiernhielm talar om att de gömda skatterna skulle behöva komma
»i ens sinnerijk konstnärs mästerlige hand, som veet och förstår, huru och
hvar livart bör sättias, skickas och stifftas», var han säkerligen inte
främmande för tanken att själv bli den sinnrike konstnären. Det är också lätt
att i »Hercules» se, hur Stiernhielm målmedvetet arbetar på att odla upp
sitt språk ur dess lägervall och är angelägen om att visa, vilka rika skördar
som där stå att vinna. Ej så få ålderdomliga ord har han återupptagit
— till trycket har han t. o. m. fogat »Uttydning opå någre gamble och
sälsynt brukade ord». Men även andra medel har han försökt för att
komma ordförrådet att framstå rikare. Ur sitt vardagsspråk har han sålunda
hämtat uttryck med dialektalt ursprung och även tyska ord och
vändningar — till följd av de många tyskarna i landet var särskilt huvudstadens
språk starkt uppblandat, och Stiernhielm hade därjämte länge vistats i
Livland. Vidare har han anlitat en utväg, som brukade rekommenderas i
renässansens poetiker, nämligen att nybilda ord genom sammansättning.
Ett parti av diktens början må åskådliggöra dess olika språk- och
stiltendenser och samtidigt också ge prov på den poetiska kraft, varmed
Stiernhielm förmår att ge liv åt sin skildring.
Hercules arla stod upp en morgon i första sin ungdom
fuller af ångst och tvijk, huru han sitt lefverne böria
skulle, däraf han prijs kunde vinna medh tijder och ähra.
I thet han altså går uthi tanckar och högste bekymber,
trippar ett artigt vijf, doch lätt af later och anseend,
til honom an, blomerad i margfals-färgade kläder,
glimmand’ i pärlor och gull och gnistrand’ i dyrbare stenar,
skön af anlete men (som syntes) sminkad och färgad,
som een drijfva sniö-hvijt, medh rosen-färgade kinner,
käck-ögd, diärf uthaf upsyn, af huld var hon fyllig och frodig,
gull-gåhl-blänkiandes håår, bekrönt medh roser i pärlor.
Lusta var hennes namn, vijdt-dyrkat i verldennes ändar.
Denne var intet alleen. Hon kom med tree siine döttrar
samt sin son, dera broder, häran i sådana lynde: — •—- —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
