Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstnärligt stodo dock de uppförda dramerna nästan utan undantag
mycket lågt. Hiärnes »Rosimunda» är väl inget stort och mänskligt gripande
diktverk men intager likväl en särställning i 1600-talets svenska dramatik.
Liksom Stiernhielm i Hercules skapat ett epos enligt antikens fordringar ville
Hiärne bygga upp ett drama efter de bästa mönster. I första hand
efterbildade han den klassiska litteraturen — från ett antikiserande drama av
en holländsk författare hade han hämtat själva ämnet — men samtidigt
tog han intryck av vandrartruppernas repertoir, det s. k. komediantdramat,
med dess mera omväxlande och livfulla handling. Resultatet blev ett drama
med klart, konsekvent och begränsat händelseförlopp, framställt i en
omsorgsfullt utarbetad språkform. Vissa komiska mellanspel utanför
huvudhandlingen framfördes på prosa, men i övrigt var dramat på vers. Att versen
nästan helt igenom var orimmad beror väl delvis på att antik diktning
saknade rim men även på att Stiernhielms baletter varit Hiärnes viktigaste
stilistiska förebilder.
Någon efterföljd vann knappast del exempel Hiärne hade givit med
»Rosimunda». Väl fortsatte hans kamratkrets att spela teater, och under
1680-talet bildades åter en studenttrupp, som uppförde nya skådespel inte
bara i Uppsala utan också i Stockholm — på den senare platsen i den s. k.
Lejonkulan, den första egentliga svenska teatern. Vad som här presterades,
var emellertid av åtskilligt enklare beskaffenhet och i allmänhet artskilt
från »Rosimunda». I grunden representerade detta stycke en övervunnen
ståndpunkt i teaterns historia. I Frankrike stod samtidigt Moliére på sin
höjdpunkt, och Racine hade just framträtt med sitt första drama. När den
svenska dramatiken nästa gång skulle arbeta med konstnärliga mål i sikte,
skedde det också efter den franska klassicismens linjer.
Vid Columbus’ och Hiärnes sida kan ställas den namnlöse diktaren av
»Rröllopsbesvärs Ihugkommelse». Denna hexameterdikt, som ej blev tryckt
förrän under 1800-talet men numera räknas som en av 1600-talets främsta,
ansluter sig så nära till »Hercules», att man länge trott den vara skriven av
Stiernhielm själv. Det är framför allt realismen och verklighetsglädjen, som
»Rröllopsbesvärs Ihugkommelse» tagit i arv från »Hercules». Ytterst
åskådligt och med en mängd levande smådrag tecknas de vidlyftiga tillredelserna
till ett bröllop, då det bl. a. skall
siudas i ketlar och grytorne mång sampt stekas i pannor,
att den flåttrijke lufft, som står vijd grinden, och oset
långt på vägen förut kunde möta de kommande giäster.
Sv. folket genom tiderna V. — 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
