Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ankedoter, hade infall — med ett ord jag och de fiesta ordentligt gapade
över en så intagande personlighet.––––-Vad som bland annat förvånade
mig var den lätthet, varmed hovmannen och skalden halkade över
tvetydigheter och slipprigheter i de små historier, som han berättade. Han
kastade däröver en slöja, som dock var så genomskinlig, att man kunde se,
vad man ville, men även fullkomligt ignorera allt anstötligt. Jag har sedan
hört Leopold berätta och ’causera’ i samma stil, och jag förmodar, att det
var den vanliga konversationen i Gustaf den tredjes förtroligare krets, ty
den var obeskrivligt rolig utan att man precis kan säga på vad sätt. Att
härma den vore omöjligt, ty den var natur eller från spädare år så inplantad,
att den förekom så. Den låg ej blott i orden men i öga, röst och ansiktsspel.»
BRYTNINGAR I TÄNKESÄTTET.
Vid sidan av, ofta i stark brytning mot denna förfinade umgängeston
fanns emellertid även inom de högsta samhällsklasserna en annan,
hänsynslöst realistisk, grovkornig vardagston, som slår emot en t. ex. ur dåtida
personers brev som Kellgrens eller Schröderheims eller ur tidens
författarskap som Bellmans eller Wallenbergs. Endast långsamt gjorde kulturarbetet
sina landvinningar, mildrades den brutala råhet och grovhet, som alltjämt
fanns kvar i botten på folksjälen som ett arv från äldre, strävare och
primitivare tider och vittnade om att 1700-talets svenskar ännu voro ett mycket
ungt kulturfolk.
Meningarna voro f. ö. starkt delade om värdet av de småningom skeende
förändringarna inom kulturlivet, t. ex. de växande anspråken på klädedräkt,
heminredning, nöjen o. s. v. Medan somliga prisade lyxens välsignelse eller
vad som på tidens språk kallades »yppighets nytta», d. v. s. stegringen av
de mänskliga behoven, och härvidlag framför allt tänkte på de lyckliga
följderna för handel och näringar, ropade andra i rousseauanska ordalag
sitt verop över vad de kallade utländsk flärd och ytlig salongskultur. I
detta senare läger beprisade man de av utländskt lyxbegär opåverkade,
enkla seder, som ännu levde kvar bland allmogen, och som man ansåg
särskilt ha utmärkt våra götiska förfäder. Uppställandet av begreppen
natur-kultur mot varandra och spekulationerna över vilkendera som vore
det för människan bästa, är i själva verket djupt typisk för ett århundrade,
då genom handelns och näringslivets utveckling välståndet ökas, importen
av utländska varor stegras och bruket av dessa, även lyxvarorna, börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
