- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 7. Den gustavianska kulturen /
365

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När freden kom, var mycket förändrat. Icke blott de världsliga och
kyrkliga myndigheterna hade sökt sig över till Sverige. Sjöstädernas
borgerskap hade i stor utsträckning gjort detsamma. Och t. o. m. allmogen hade,
i den mån det var möjligt, följt exemplet. Åland var för en tid nästan
avfolkat; från Österbottens kustbygder hade ställvis en verklig folkflykt skett;
men också från Åbolands och Nylands skärgårdar hade många med sina
skutor begett sig över till Sverige. Det var svensk bondebefolkning, som
lämnat sina hembygder.

Flykten fick inflytande på nationalitetsförhållandena. Också på grund
av andra förhållanden hade svenskbygderna förlorat mycket folk. Genom
sitt läge vid kusterna och de stora vägarna hade de varit svårt utsatta, både
för ryssarnas och pestens härjningar. I de uppkomna tomrummen intränga
finnar från det inre landet. Och även sedan flyktingarna efter vunnen fred
återvänt, kvarblevo, icke minst i Österbotten, finnar i de svenska
församlingarna.

SVENSKHETENS TILLVÄXT EFTER STORA OFREDEN.

För den svenska allmogen var Stora ofreden förlustbringande. För
svenskheten i övriga stånd voro följderna av ofreden närmast motsatta.
Den långvariga vistelsen i Sverige under flykten anses ha bidragit till
bor-gerskapets och prästerskapets försvenskning. I samma riktning verkade den
starka invandring från Sverige till Finland, vilken utmärker den följande
tiden. Till en början har den betingats av de förluster, de högre stånden
lidit under kriget; senare har kulturarbetet i Finland erbjudit många
tillfällen för svenska arbetskrafter på olika områden. Talrika äro de
officers-familjer, som inflytta och befolka indelningsverkets boställen eller bosätta
sig vid de nya försvarsverken på Sveaborg och Svartholm. Men också
ämbetsmän, adliga och oadliga, inkomma. Att inflyttningen var stark,
framgår därav, att ej mindre än 40 °/o av de adliga ätter, som voro bosatta i
Finland vid svenska tidens slut, invandrat efter Stora ofreden. Också på
den akademiska tjänstevägen inkommo fortfarande nya släkter från Sverige,
och prästbristen efter Stora ofreden har även berett plats åt svenska
prästmän i Finland. Talrika inflyttningar av handelsmän och hantverkare
före-kommo, men noggranna siffror stå här ej till buds. Resultatet härav och
av den fortgående försvenskningen var, att adeln och den bildade klassen
vid föreningen med Ryssland voro helt svenskspråkiga, och att också
städernas borgerskap i finska nejder starkt försvenskats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 12 02:31:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/7/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free