Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke obetydlig inkomstkälla för allehanda studenter, överliggare och
docenter. På en lantgård Erna vid Uppsala fanns också en vid århundradets mitt
ryktbar studentfabrik i internatets form, driven med stor energi av rektor
Jan Jacob Svartengren. Denne originelle man upprätthöll sträng disciplin
bland sitt icke minst av bortskämda adliga ynglingar bestående klientel; då
vid en avstraffning efter en olovlig utflykt en ung baron i vredesmod skrek
till Svartengren: »Mina föräldrar betala inte för mej här, för att jag skall
få smörj», svarade denne: »Det får du gratis, din lymmel», varpå ännu en
örfil susade om hans öra.
Någon uppvaktning av vänner och bekanta för de nybakade studenterna
förekom ännu icke på 1830-talet. Åtminstone förnekas det av Svedelius,
som tog studenten 1831. »Jag åt», berättar han, efter examen, »gröt och
mjölk med min bror och ett par kamrater och sov obeskrivligt gott den
natten». Men från 1840-talet, studentromantikens gyllne tid, då
studentmössan kom i bruk som kårmärke, ägnades också de nyblivna studenterna
större uppmärksamhet. 1856, då N. P. ödman tog studenten, hälsades de
med hurrarop och hissande av vänner och bekanta, huvudsakligen
studentkamrater. Fruntimmer och deras kransar och blommor förekommo dock
aldrig, berättar Ödman; de tillhöra en ännu senare tid.
En fil. kand.-examen omfattade denna tid samtliga fakultetens ämnen,
således både de humanistiska och de naturvetenskapliga. Enligt tidigare
stadgor för Uppsala och Lund måste man ha minst approbatur för åtta
särskilda examinatorer och högst fyra eller fem admittitur i övriga ämnen.
Denna bestämmelse uppmjukades 1831 i intresse av ökad specialisering
därhän, att minst tretton betygsenheter fordrades oavsett ämnenas eller
exa-minatorernas antal. Det lilla admittitur fick man stundom för mycket
billigt köp; W. E. Svedelius berättar, att han fick sitt för professorn i fysik,
»efter att ha fått en enda fråga och svarat galet på den», varvid nådegåvan
ledsagades med en förmaning, att han skulle skaffa sig laudatur i ett annat
ämne. 1853 års kungl. skrivelse om akademiska examina fastslog fordran
på tolv betygsenheter, varvid dock minst sex i två eller tre närbesläktade
ämnen och minst approbatur i latin, grekiska, historia, teoretisk och
praktisk filosofi. I matematik och naturvetenskapliga ämnen fick däremot
fakulteten efterskänka fordran på approbatur vid »ådagalagda insikters större
mognad i allmänhet». De humanistiska ämnena bibehöllo sålunda även efter
läroverksreformen av 1849 alltjämt sitt primat vid universiteten. För
»filosof iemagistergraden» fordrade 1852 års statuter, att den studerande skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
