Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heroisering —- med
antikbemant-lade kungar — framträda störande
och naturstudiet ofta nonchalerats.
Byströms skickliga
marmorbehandling förmår knappast
uppehålla intresset för vissa av hans
mansfigurer, såsom »de tre
Karlarna», egentligen rätt främmande för
skulptörens läggning. Till hans
lyckligaste verk får däremot räknas
den vinlövskrönta Bellmansbysten i
brons på Djurgården, ett stycke väg
från den plats, där »Byströmska
villan» restes några år före
ägarens död och utstyrdes med en efter svenska förhållanden ovanlig
magnificens. Bland huvudverken bör också nämnas »Den sovande Juno och
Herkulesbarnet» från 1818, utförd i typiskt nyantik marmorstil med
svepande, eleganta linjer — icke utan influens från den veklige och preciöse Canova,
som var en ännu mera raffinerad marmorvirtuos än Byström.
Carl Gustaf Qvarnström var den siste repi’esentanten för den nyklassiska
skulpturtraditionen från Sergel och Byström. Han blev Byströms elev, då
denne kom hem på ett längre besök (1829), och under ett sexårigt uppehåll
i Rom fortsatte han sin utbildning för den där verkande Fogelberg. I en
relief, »Natten», anslöt han sig f. ö. nära till Thorvaldsens klassiskt lugna
reliefstil. Men i de monumentalstatyer, som beställdes hos honom vid
seklets mitt — till Fogelbergs illa dolda förargelse — visade sig Qvarnström
ha lämnat Karl Johans-tidens stiltradition och övergått till en sorts
Diissel-dorf-realism. Denne något torre skulptörs i det fria uppställda
bronssta-tyer tillhöra en följande tid, liksom Fogelbergs ännu mera realistiska
bronskungar.
Byströms tre år yngre medtävlare Bengt Erland Fogelberg (död 1854),
som likaledes tillbragte sina egentliga skaparår i Rom utan att dock tillhöra
den Byströmska kretsen, ansågs på grund av sina götiska ämnen, de tre
asarna, som en bildhuggare av romantisk riktning. Fogelberg utpekades
f. ö. också, med någon orätt, såsom ledare av oppositionen mot akademien
— uppspirad ur diskussionerna vid den gamle Carl Fr. von Bredas berömda
»lördagsaftnar». Trots det sagda stod emellertid Fogelberg under sina tidi-
Konstkritik på 1840-talet, enligt en samtida
litografi. (»Kännare. A: Den är av Kärräsch.
B: Nej! Den är av Karrasch.»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
