Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydberg och hans inflytande på tänkesättet. Av Harald Elovson - Rydberg och religionen. Den siste athenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dium medförde i de protestantiska länderna, främst då Tyskland. Dessa
strävanden gingo ut på att hävda liberalismens frihetskrav på det religiösa
området. Denna s. k. religiösa liberalism begärde lärofrihet och
bekännelsefrihet. Dess första mera betydande företrädare på svensk botten var den
lärde och fine Stockholmskomministern Nils Ignell (1800—1864), som
genom översättningar och originalarbeten av religiös ocli historisk art ivrigt
och övertygat försökte förmedla till sina landsmän de nya idéerna om
religiös tro och forskning.
Den alltmer inflytelserika tidningspress, som den liberala oppositionen
i Sverige från och med 1830 byggde upp, intresserade sig inte nämnvärt för
den religiösa friheten som sådan. Den stod främmande för det religiösa
livet och var mer inriktad på att undergräva kyrkans makt än att förändra
dess lära. Ett undantag från denna regel kom Handelstidningen snart att
utgöra, sedan Rydberg inträtt som ordinarie medarbetare. Han började
tidigt att noga följa med nyutkommen teologisk och religiös litteratur. Han
påtalade det bristande intresset för de religiösa spörsmålen hos den liberala
pressen, varvid han särskilt riktade uppmärksamheten på den nyssnämnde
Ignell som ett föredöme. För den politiska och sociala friheten fick den
religiösa inte tillbakasättas, underströk han. Det fanns ett inre samband
mellan striderna på det politiska och det kyrkliga området. Han framhöll, att
»politisk frihet icke kan stå tillsammans med kyrkligt slaveri, att samvetets
rätt, förnekad och tillintetgjord i kyrkan, följdriktigt är upphävd även i
staten, att forskningens rätt, tillbakavisad från vetenskapens högsta
föremål, Gud och människan, tillika är förintad i hela sitt väsen, att således
allt, som är oss dyrt och kärt, allt, som är frukten av människosläktets
ansträngningar genom sekler mot fullkomlingens mål, allt vad som i högre
mening inbegripes under namnet civilisation — politisk frihet, vetenskap
och social förkovran —- äventyras och tillspillogives, när man åt fienden till
andens frihet försvarslöst överlämnar dess egentliga bålverk och ostörd låter
mörkrets Nidhögg gnaga på roten av kulturens livsträd, vilken är det
religiösa livet». När Rydberg vände sig mot kyrkans andliga tvång, gjorde han
det inte bara för att allmänt hävda frihetens princip utan också för att värna
om det religiösa värdet. Som dettas farligaste fiende framstod för honom
den härskande riktningen inom den samtida svenska kyrkan. Gång på
gång riktade han sig direkt eller indirekt mot den högkyrkliga ortodoxin.
Han gjorde det i sina artiklar och i de romaner han skrev för sin tidnings
följetongsavdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
