Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ångmaskinen. Av Tore Helleberg - Samuel Owen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var då endast van vid de s. k. »mekaniska vevsluparna» (se bild å föreg.
sida), vilka ombesörjde kusttrafiken då för tiden, och vilka drevos medelst
vev- eller trampverk av ihärdiga kullor. En rykande ångbåt med hjul, som
piskade vattnet i kaskader, måste därför tett sig särdeles imponerande.
Owens verksamhet blev under en följd av år ganska livlig, men i
början av 1840-talet, då konjunkturerna voro i sjunkande, avtynade den och
måste till följd av arbetsbrist helt nedläggas år 1843. Ett 30-tal
fartygsmaskiner hade under de gångna verksamhetsåren förutom en mångfald
andra maskinella utrustningar utförts i verkstaden.
Mest känd torde Samuel Owen kanske hava blivit såsom konstruktör
av den nu i Tekniska museets stora maskinhall uppställda Owenska
pumpen. Denna maskin beställdes av Höganäs stenkolsaktiebolag år 1830 och
avsågs komma till användning vid ett större pumpschakt, som man höll på
att nedsänka i syfte att uppsamla och bortskaffa vattnet vid gruvorna i
Höganäs. Maskinen levererades från Owens verkstad och uppsattes på sin
plats vid det s. k. Rydska pumpschaktet år 1832. Efter en del justeringar
kunde den samma år tagas i bruk för att sedermera vara i oavbruten drift
ända fram till början av 1900-talet. Maskinen var av efter dåtida begrepp
mycket imponerande dimensioner. Den hade en vikt av icke mindre än 50
ton och kunde bringas att avgiva en effekt av 150 hästkrafter.
Ångcylindern hade en diameter av en meter och en längd av ungefär två meter.
För driften användes ånga med ett tryck av ej högre än 0,6 atm., ett värde,
som för den nutida ångteknikern förefaller fabulöst lågt, men som vid tiden
för maskinens tillblivelse ansågs vara det högsta, som med hänsyn till
maskinens konstruktion och hållfasthet kunde komma i fråga. Maskinens
tillverkning och uppsättning vållade Owen och hans arbetare många
besvärligheter. Cylindern kunde på grund av de stora dimensionerna icke med
till buds stående medel gjutas i ett stycke utan fick utföras i två hälfter.
Någon ansvarvning av cylinderns invändiga ytor var ej möjlig, då någon
tillräckligt stor svarv icke fanns till förfogande. Det var därför ganska
naturligt, att det sedermera vid maskinens montering skulle visa sig, att de
båda cylinderhälfterna icke passade ihop. Olikformigheten var så stor, att
kolvens rörelse i cylindern hindrades, men detta förhållande avskräckte
ingalunda Owen. För avhjälpande av denna brist lämnade han helt enkelt
det receptet, att de värsta olikheterna skulle borttagas genom mejsling.
Sedan skulle nog kolven så småningom slita bort de återstående ojämnheterna.
Det visade sig också, att maskinen efter behandlingen med mejsel blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
