Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re dagar allt åter försjunkit i glömska, all forntida
hågkomst utdödt. Språkförvandtskapen mellan de
nuvarande Finnarne samt andra stammar i det inre
af Ryssland och i Siberien, och det stora afståndet,
hvari dessa månggrenade ätter nu lefva spridda och
vidt skilda från hvarandra, gifva anledning att anse
dem for lemningar af ett fordom stort folk. Ett
gemensamt namn för detsamma känner ej den
forntida historien. Sednare tiders forskare, då livarken
af häfderna eller på språkforskningens väg man
förmått med någon säkerhet upptäcka dess urhemvist
och vandringståg, hafva betecknat denna folkstam
med namn af den Uralska, emedan Uralska
bergs-ryggen är den enda punkt, som med någon
tillförlitlighet kan uppgifvas såsom dess forntida hem,
hvari-från densamma, troligen i de urtida
folkvandrin-garnes storm undanträngd af andra folk, som
dragit fram till Europa på deu stora stråkvägen
nordom Kaspiska hafvet vid foten af Ural, blifvit
drif-ven allt längre upp mot norden och under okända
äfventyr och öden intagit de spridda bostäder, der
man vid historiens första dagar träffar dem. Det
är hos Tacitus, i första århundradet af vår
tidräkning, namnet Finnar aldraförst förekommer229. Han
bestämmer icke läget af deras land, men att sluta
af berättelsens gång hos honom, måste det sökas
bortom den gamla bernstenskuslen och innefatta de
från Diinafloden uppåt norden till liggande
landen230; han skildrar dem såsom öfvermåttan vilda
229) Om man ej i Plinii Epigia, eller såsom det af andra
låses, Eningia (”ncc est minor — nemligen an
Skandi-"navien — opinione Eningia”), vill se Finnland framskymta.
Jfr Första Bandet, sid. 23.
230) Tacitus (de moribus germ.) går i Inskrifningen öfver
nordländerna från söder till norr, och i denna riglning ordnar han
(capp. 43—46) folken på följande sätt: ”Lygii — Gothones —
Rugii ct Lemovii — Suionum civitales— Trans Svionasaliud
mare — Aestyi — Sitones — Fenni — Cclera fabulosa.” Af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
