Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. Sverkerska ock Erikska Konungahusens regering. 93
berättas om ett bortom Svionerna, vid Germaniens
”sare.” Det visar sig af denna skildring, att till Tacitus
kommit sägner om ett öfverst i nordländerna nomadiserande folk.
Men denna del af jorden, hela det nordöstliga Europa, var
för de gamle, för Romarne som Grekerna, ett okåndt land.
De förtälja hörsagor om invånare i länder, som efter deras
geografiska kunskap på kartan ej funnos till (se Första
Bandet, s. 28 ff). Der i från hos dem de orediga och origtiga
föreställningarne om allt, som låg norr- och österom
Weich-seln, ty det var för dem ett chaos. Hvad man ser, är, att
de hört dunkla sägner om de folk, som i de följande
århundraden vid en litet mer utsträckt kunskap om nordländerna
framträda under namn af Skridiinnar, framdeles Lappar och
Finnar, och hvilka hos Tacitus äro sammanfattade i en bild
eller målning. Att Lapparne och Finnarne dessa tider
ännu med hvarandra haft mycket gemensamt i lefnadssättet,
kan med temlig afgjordhet antagas, derföre ock Taciti
skildring icke bör anses såsom ensamt gällande Lapparne, utan
fastmer betraktas som en skildring i allmänhet af de för
Romarne fremmande, i de obekanta vildmarkerna lefvande
folkens råhetstillstånd, hvaraf han efter hörsagor uppfattat de
mest utmärkande dragen. Boskapsskötseln, fisket och jagten
äro äldre än åkerbruket, och de förstnämnda näringsfången voro
i dessa tider troligen äfven Fihnarnes enda yrken, innan i de
vilda obebygda markerna de allmännare började att bruka
jorden och inhägna åt sig fasta bostäder. Deraf äfven de och
Lapparne i långa tider varit benämnda med ett gemensamt
namn, så att först från XII århundradet,-då med
Svenskar-nes eröfringar i Finnland förhållandet med detla land och dess
bebyggare blef mera kändt, man började åtskilja begge
folken såsom tvenne serskilta, i mycket med hvarandra olika ,
slammar. Att Lapparne äro de, som först invandrat, och att
Finnarne under vandringstågen drifvit dem framför sig, är ett
antagande, som till viss del och i viss mon har all sannolikhet för
sig; men att i en urtid de förstnämnda innehaft hela Finnland, till
dess af de påträngande Finnarne de blifvit derifrån fördrifna,
torde man med någon rätt kunna draga i tvifvel. Forntida
minnesmärken och lemningar blifva alltid, der andra vissa,
bestämda underrättelser saknas, de säkraste och de enda
säkra vägledare vid undersökningar som dessa. Sådana
lemningar, som bestämdt utvisa Lapparnes fordna bostäder och
tillhåll, äro de så kallade Lappringarne, Lapprösen,
stenar satta i ring på lika sätt, som Lappen brukar i sin
kåta eller sitt tjäll, der han har sin eldstad, hvaromkring han
och hans hushåll sitta och ligga. Dylika stenrösen träffas öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
