Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der qvinnovälde232, samma saga, som vi sett ännu
långt fram i tiden förekomma hos Medeltidens
författare, hvilka veta att tala om ett, ytterst i Ger-
anses för södra Finnlands ur-invånare, mer och mer
utvidgade sig, sedan de såsom svedjebrukare börjat att uthugga de
tjocka skogarne, hafva Lapparne, i samma mon med
åker-och svedjebrukets tillvext Finnarne trängde djupare inåt
landet, blifvit undandrifna, först från öfre Tavastland och
Sala-kunda, sedermera i tidens fortgång äfven från öfre Savolax
och Österbotten, så att de omsider blifvit inskränkta inom
sina nuvarande fjällbygder samt de mot Ishafvet till liggande
vildmarker. Ett dunkelt minne af delta undandrifvande har
äfven lefva! och lefver ännu till en del i Lapparnes
öfver-lemningar, och likaså i Finnarnes, huru de undanjagat dem.
Finnarne sjelfva och de vid sidan af dem kringdrifvande
Lapparne hafva på lika sätt i Vester- och Norrbotten blifvit
undanträngda af de utefter kusten allt högre upp mot norden
framträngande Svenska nybyggarne. Minnet äfven deraf
lefver i Lapparnes öfverlemningar, som veta att tala om deras
undandrifvande af Svenskarne. Hvad man åter länge
antagit, och väl ännu påslår, att Lapparne eller Finnarne varit
Skandinaviens ur-invånare och såsom sådana följaktligen
innehaft hela landet, till dess af de antågande Götiska folken
de blifvit derifrån undanträngda och drifna upp till
vildmarkerna ytterst i norden, synes med godt fog kunna och böra
försvinna ur Svenska historien, till dess åtminstone vissare
och mer bindande grunder derför blifvit frarahafda, än de,
hvarpå denna förslagsmening hittills finnes Itygd.
*32) ”Suionibus Sitonum gentes conlinuantur. Cetera similes,
”ano differunt, quod femina dominatur. Hic Sueviae fin is.”
Hvar dessa Tacit» Sitoner böra sökas, har varit föremål för
flerfaldiga gissningar och tydningar. 1 Första Bandet, Inledn.,
not 40, hafva vi ansett sannolikast, att dermed borde
förstås Göterna eller Norrmännen. Men vid en noggrannare
uppmärksamhet på hela gången af Taciti berättelse och den
ordning, han iakttager, ses a) att Sitonerna bodde bortom
Svio-nerna; b) att de förekomma först, sedan Tacitus öfvergått
till östra sidan af Sveviska hafvet, d. v. s. Östersjön; c) alt
han då nämner dem omedelbart efter iEslyerna, och d)
sätter dem vid yttersta gränsen af Germanien. Men norra
oceanen var hos Romarne som hos Grekerna gränsen för
Ger-mauien, och likaså.ännu i IX århundradet hos Konung
Alfred, som i sin geografiska beskrifning gör Kvener-sjön, så
kallad efter Kvenerna, och hvarmed han förstår norra
oceanen eller Ishafvet (och synbarligen lika med föregående tiders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
