- Project Runeberg -  Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider / Fjerde Bandet /
464

(1834-1854) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten dessutom, såsom de vanligast ledande till
sjelf-hämnd och de mest störande för den allmänna
friden och säkerheten, skulle lagligen undersökas och
afdömas1059, dråparen till den ändan hafva frid
till och ifrån tinget, men sedan, om förlikning
undertiden icke blifvit eller då blefve ingången, vara
landsflyktig och fredlös: denna förvisning från
samhället, mindre ett straff än ett skyddsvärn för
dråparen, skulle forekomma, att han icke måtte falla
i sina fienders händer1060 och hans blod gifva nya
anledningar till blodshämnd och fiendskapens
un-. derhållande; han kunde, då första ifvern efter hämnd
hunnit lägga sig hos den dräpnes arfvingar och
slägt, om sjelf lian var en man så mycket aktad af
sin ätt, att denna i honom ej såg en för samhället
skadlig, for slägten besvärlig medlem, genom dess
bemedling och förlikning af saken omsider få
utverkad for sig trygg återfärd till hembyggden;
måls-eganden måste emellertid sjelf bedja för honom hos
Konungen till visshet derom, att han eftergifvit
sin hämndrätt; äfven Konungen såsom fridens
högsta vårdare måste försonas; sedan detta skett,
dråparen förlikat och försonat sitt brott, stod han
under skydd af Konungens frid, och straffvärdt brott
var, brott, som hade fredlöshet, landsflykt och
förlust af lös egendom till följd, om målseganden
der-efter utöfvade någon hämnd. Den enskiltes rätt
att hämnas förnekades således ej, men försvårades,
och de allmänna fridema, Hemfrid, IQ
vinno-frid, Tingsfrid och Kyrkofrid jemte laga

1059) Gerningsmannen skalle ”vaerias annattvaeggie maed aldri
”haerads n*mpd aelher fellis,” d. v. s. en af lolf mån
bestående nämnd skulle tillsättas« att undersöka förhållandet och
derefter antingen fria eller fälla den anklagade. Jfr
Schly-ter, I. c.

1060) Sedan han nemligen haft fri färd till och ifrån tinget« och
förlikning icke mellankommit, kunde, om han derefter
träffades inom landet, målseganden saklöst hämnas på honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkhi/4/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free