Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Olov Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år: »Nu var min gladaste tid. Jag var sökt och gärna
sedd av alla, fann bifall för allt vad jag gjorde; skrev
verser och predikningar med stigande framgång, mötte
vänner, var jag kom, och såg framtiden i det ljusaste
perspektiv. Sedan kom lyckans tid, och glädjens var förbi.»
Anledningen till att Wallin senare ej såg livet lika ljust
låg nog dels i en i överilning bruten förlovning, dels i den
oro och det svårmod, som av naturen bodde i hans själ.
Och dysterheten växte sig allt starkare hos honom under
medgångens dagar. Han sökte då glömma sig själv i en
rastlös verksamhet. Så blev Wallins liv en enda lång
arbetsdag.
För utomstående kunde det synas, som om senare
delen av Wallins levnad vore fylld av solljus, ty snabbt
steg han från den ena befattningen till den andra. Han
blev efter några år kyrkoherde först i Solna, så i Adolf
Fredriks församling i Stockholm, därpå domprost i
Västerås, pastor primarius i Stockholm, överhovpredikant
och slutligen, 1837, ärkebiskop.
Tidigt föllo på hans lott olika utmärkelser: så erhöll
han 1808 för sin Sång över Gustav III den största
belöning (200 dukater), Svenska akademien utdelat.
Redan vid denna tid hade Wallin vänt sin håg
till psalmdiktningen. Tillsammans med en ung vän,
skalden Choraeus, utgav han 1807 två samlingar omarbetade
psalmer. Då sedan riksdagen 1809 beslöt, att en ny
psalmbok skulle ges ut, ville man ta in dessa samlingar
jämte åtskilligt av andra samtida författare, och i
stället utgallra mycket av vad äldre psalmdiktare sjungit.
Men Wallin uttalade sig skarpt emot att man ur
psalmboksförslaget uteslutit så många av de gamla trosfriska
psalmerna och ansåg i stället, att varken vad han
själv eller hans samtida skrivit vittnade om tillräcklig
innerlighet och livserfarenhet. Wallin lyckades göra sin
röst hörd, och man beslöt tillsätta en
psalmbokskommitté, som skulle taga hela saken om hand. I denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
