Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Olov Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommitté blev Wallin medlem, och tack vare främst det
rastlösa arbete han under de följande åtta åren nedlade
på denna uppgift, kunde psalmboken komma ut redan år
1819. Men många, många nätter hade han tillbringat
vid skrivbordet.
1819 års psalmbok är den vi ännu äga, och få
protestantiska länder, om ens något, ha en sådan skatt av
härliga sånger. Just därför att Wallin var så rädd om de
gamla psalmerna, t. ex. Olaus Petris, Spegels, Svedbergs
och Arrhenius’, och ej gärna rättade i dem annat än ord
och uttryck, som voro så gamla och konstiga, att man ej
kunde förstå dem, ha vi många av dem kvar i nästan
samma gestalt, som de sjöngos av våra förfäder i Sveriges
kyrkor på Karl XII:s tid. Själv säger Wallin, att han
endast »avdammar kyrkans sköna klenoder», men att han
ej vill »forma dem på ny modell, så länge de i sitt gamla
vördnadsvärda skick ännu helst igenkännas av de
fromma». — Men så komma många nya härliga psalmer till,
bland dem ej mindre än 123 av Wallin själv. Flera av
våra mest sjungna psalmer äro författade av honom,
t. ex. Var hälsad sköna morgonstund (Sv. ps. 55). Många
av hans psalmer beröra döden och det eviga livet, så
den utomordentligt vackra psalmen »Till härlighetens
land igen», (Sv. ps. 113) och »Så skön går
morgonstjärnan fram» (Sv. ps. 484).
Ljusare och lugnare framträder här Wallins längtan
från jorden än t. ex. i dikten Hemsjukan, som slutar
med följande vemodiga ord:
»Nu lägger jag neder min pelegrimsstav
och ser mot det stilla, det Stjärnströdda hav,
förmår ej att vända mitt öga från er,
I strålande öar,
I azurens sjöar,
som dageris, när dagen hos oss har gått ner.
O, låten mig följa de facklor I tänt!
Jag har ingen lust med den värld, som jag känt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
