Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
norska sniderierna vore införd från några irländska kloster, huru
kunde man då förklara, att samma ornamentik allmänt förekommer
på de svenska runstenarne, äfven de allra äldsta, och synes noga
hänga tillsammans med bela denna art af minnesskrift?
Näppeligen kan man antaga, att de svenska runmästarne gått i lara,
vare sig i Irland eller England, i synnerhet då det är bekant,
att de förste missionärer, som i Sverige predikade kristendomen,
kommo från ett helt annat håll; att de, såsom Rimbertus
berättar, af sjelfva konungen fingo lara sig skrifva runor, och då en
gammal anglosachsisk handskrift intygar, att runskriften stammar
från norden ("in gente Nortinannorum primitus inventæ-?). Dessa
tvifvelsmål och denna oppositionella stämning hade utvecklat sig
till bestämd motsägelse, sedan talaren sett Westwoods 1868]
utgifna dyrbara verk, som innehåller afbildningar från de märkligaste
anglosachsiska och irländska handskrifter af ifrågavarande slag.
Talaren hade då visserligen i de irländska inunkarnes arbeten
funnit prof af en särdeles fint utbildad drak- och
ormslinge-orna-mentik, liknande den nordiska, men använd på ett olika sätt och
af en i viss mån annan karakter. Det visar sig nemligen, att
denna art af ornamentik icke användes enbart, utan såsom ett i
ett helt annat slags ornamentik upptaget element, hvilket
dessutom är både symmetriskt anbragt och tillika i sin inre
anordning företer en viss symmetri och regelbundenhet. Det synes
derföre mer än antagligt, att de irländska munkarne funnit behag i
dessa nordiska ornament och derföre upptagit dem ibland
öfriga motiv, som kunde användas vid utsirningen af deras
handskrifter. Uti norden, på runstenarne, på de norska träkyrkornas
sniderier visar sig äter, att denna ornamentik är hemmastadd och
fritt utvecklad; här gestaltar hon sig i enlighet med sin natur
till en alldeles fri, fantastisk lek, utan all tanke på symmetrisk
anordning och utan inblandning af geometriska eller andra
regelbundna sirater. Hela denna drak- och ormslinge-oruamentik är
utan tvifvel urgammal i norden och sammanhänger nära med det
fantastiska elementet i våra myter och fornsagor; hon är alster af
samma inbillning som skapat Midgårdsormen, Fenrisulfven, Sigurd
Fafnesbane o. s. v.
Dr y&ONTELius yttrade, att om vi kunna uppvisa, det hela den
nordiska pryduadskonsten utvecklat sig från en enkel och naturlig
böljan till en allt större fullkomlighet och sålunda följt lagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
