Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
De svenskar, som förlidet år (1869) bevistade det
internationela arkeologiska mötet i Köpenhamn, hade den hugnaden att
erfara, att Sverige fick offentligen dela äran med Danmark att
hafva stiftat den nya arkeologiska vetenskapen.
Vid slutet af detta för hela Norden och i synnerhet för
Danmark så ärofulla möte, sågo vi främlingarna taga hjertliga
afsked af hvarandra med den lifligt uttryckta föresats, att hvar i
sin hembygd samla materialier för att vid nästa möte kunna
framlägga vigtiga bidrag till besvarandet af de frågor, som vid
detta syntes ännu oafgjorda. Ty hvar och en visste att han med
full frihet skulle få samla hos sig och granska de materialier som
utgöra grundämnen för nämnda vetenskap. I synnerhet var
bronsperioden i vestra och norra Europa föremål för de flestas
uppmärksamhet, helst denna period är i visst afseende den vigtigaste
af alla, såsom förut blifvit nämndt.
Äfven bland oss svenskar var åtminstone en och annan från
södra delen af landet, som återvände hem med den föresats, att
vidare fortsätta utvecklingen af den arkeologiska vetenskapen,
isynnerhet af bronskulturperioden, hvars qvarlåtenskap i Skåne och
Danmark är mer formskiftande än, efter hvad kändt är, i något
annat land. Anlända hem mötte oss likväl snart den
underrättelsen, hvilken en och annan af oss icke förut kände, att redan
för två år sedan (den 29 nov. 1867) en ny kongl, förordning
utkommit, som bland annat föreskrifver, att en hvar, som hittar
någon antik brons, skall genast aflemna den för att sändas till
Stockholm, till riksantiqvarien, som således är den enda i Sverige,
som lagenligt eger att hos sig samla materialier för bearbetning
af ifrågavarande vigtiga vetenskap, och som följaktligen har derpå
uteslutande privilegium.
Det må med skäl synas förvånande att då hos oss alla
andra skråförfattningar blifvit afskaffade, en sådan, till föga heder
för vårt fädernesland, ännu står qvar, der den är minst behörig
— i en vetenskap. Jag är öfvertygad att ingen regering i Europa
skulle nil vilja utgifva en författning, som lade hinder i vägen för
ett allmännare studium af ifrågavarande arkeologiska vetenskap,
och minst skulle vår svenska regering hafva gjort det, om saken
och dess konseqvenser blifvit riktigt framlagda.
Under mina resor i utlandet har jag sökt göra mig
underrättad om förhållandet i detta hänseende och dervid funnit, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
