Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Midt emot detta epitafium satt ett annat, utan inskrift,
hvilket vid raseringen af koret hade blifvit fullkomligt förstördt.
I den beskrifning som presterskapet afgaf den 17 mars 1828
till konsistorium rörande Torrlösa kyrka anföres: att hon var 36
a. lång, 11 i a. bred, vesttornet uppfördt 1800, torn och
vapenhus tegelbelagda, Thottiska grafkoret uppfördt 1614, enligt de
jernsiffror som funnos på södra sidan. Altartaflan, dopfunt och
predikstol af träd med bildhuggerier; öfver predikstolen stod C 4
i ornament och en tafla, hvarest anfördes att hon var förfärdigad
1632, då herr Laurentius Povelsson var sockenprest.
Då Torrlösa kyrka af professor Brunius ombygdes 1844,
nedrefs den gamla bygnaden, utan att någon afteckning eller
undersökning blef företagen från statens sida. Endast af dåvarande
klockare gjordes en frihandsritning. Men det gamla grafkoret
lemnades med sina lik i det skick som här förut blifvit anfördt.
Då varande pastor, kyrkoherden Krook, lät igenmura ingången till
grafven, så att kistorna endast kunde ses genom dess låga fönster
och sålunda fingo vara i fred.
Men 1862 föllo några landtbrukare på den tanken att det
gamla koret borde nedrifvas, helst det lät sig göra att använda
kalkbruket på åkrarna. Saken understöddes af dem nyligen ditkorana
kyrkoherden S. L. JJring, som hade påträffat elt transsumt af
"Kongl. Maj:ts nådiga resolution och förklaring uppå de besvär
och angelägenheter, som på presterskapets vägnar af Lunds stift
andragits", gifven i Stockholm i rådkammaren den 23 december
1723; detta rörde Torrlösa kyrkas grafkors förfall och skröplighet.
Vid allmän sockenstämma beslöts att koret skulle rifvas, emedan
man också försäkrade att det var att befara, att det kunde rasa
och förorsaka skada på menniskor, som kommo det nära. Biskop
Thomander lemnade vid visitationen 1863 sitt bifall till rifningen,
men uppmanade pastor att taga vara på det som var af-
antiqvarisk värde. Sedan annons om att Thottska familjen skulle inom
viss tid draga försorg om kapellets reparation blifvit införd i
Post-och Inrikes tidningar och troligen förbisedd, försåldes kapellet på
offentlig auktion. Kopparkulan blef af sin köpare förvandlad till
en kaffekanna. Epitafierna nedtogos, och det ena förstördes
alldeles, men det med inskriften blef mycket illa medfaret, så att
man af bitarne, som lågo i ett hörn af nya kyrkan vid mitt besök
1865, med möda kunde finna dess forna utseende. Samma öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
