Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
hade ett epitaf öfver den förenämnde kyrkoherden L. Po v elsson. Detta
bestod af’en koppartafla med porträtt af honom och hans familj,
med talang målade i olja, infattad i en praktfullt skulpterad
ek-ram. Ehuru kyrkoherden Bring påstod sig vara en medlem af
denna familj, vårdades det ej bättre än de andra qvarlefvorna.
Men sjelfva murarne till koret, som man förklarat vara
fallfärdiga, raotstodo länge de nedbrytandes bemödanden, så att de
endast med jernstänger kunde fås sönder.
Liken blefvo sedan utburna och nedgräfda. Den gamle Otto
Thott, hans båda sonhustrur, emellan hvilka Tage anhållit att få
hvila, samt Anders Thott, nedgräfdes i sjelfva grafkorets botten.
Sofia Brahe, Tage Thott och hans båda sista hustrur nedgräfdes
på kyrkogården utanför koret. Dit blef också lilla Brejde buren.
Liket var helt, med undantag af det ena benet, och bars ut af
en arbetare, som tagit det ur kistan. Imellertid blef det åter
inlagdt i denna och derefter nedgräfdt i den sistnämnda grafven.
Så har det grafställe, som innehöll så märkvärdiga personers
stoft, blifvit förstördt. Jag har blott anfört sakens förlopp och
afhåller mig från vidare betraktelser, endast beklagande den
förstörelselusta som allmänt råder, och på hvilka jag framdeles skall
meddela flere andra prof, på det att det må blifva allom kändt,
hur föga aktning många efterlefvande hysa för våra förfäders sista
önskan, och hur ringa de vörda hvad som fordom ansågs heligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
