Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
var således synnerligt hedrande för bruden, men snart bestämdes
äfven denna vid äktenskapsaftalet och kom dä att motsvara det
lifgeding, som furstelige personer gåfvo och i Sverige endast
grefvar och friherrar voro lagligen berättigade att gifva sina fruar.
Äfven ofrälsemännen hedrade sina hustrur med morgongåfvor.
Men dessa lemnades åtminstone under 16:de och 17:de seklen
alltid på bröllopsqvällen vid brudbägaren och med helt andra
formaliteter1). De bestodo merändels i penningar, värdören eller
annan lösegendom, och gåfvan bebrefvades icke; ej heller
fordrades för densammas giltighet några särskilda rättshandlingar *).
Det tyckes hafva varit nog att mungaz mæn cer brvi\>löp drucco8)
voro vitnen dertill. Af denna omständighet och lagarnes
föreskrifter att fæst skulle hållas öfver morgongåfvojord4) synes
tydligt, att det vapentag, Whitelocke och ]loccenius beskrifvit,
varit just denna rättshandling, hvilken städse fordrades då
eganderätt tiU fastighet förändrades. Mångfaldiga bevis härför kunna
hemtas ur de behållna morgongåfvobrefven. Så kallas de 12
frälsemän, som år 1387 bevitnade Greger Bengtssons
morgongåfva, fastemän och herr Sten Bengtsson skilde der för fastan1);
1) Ceremonien härvid beskrifves af Stiernhöök 1. c. s. 168 sålunda:
Ingressus domum convivalem sponsus eum pronubo suo, sumpto poculo,
quod maritaU vocant, ac paucis a pronubo de mutato vita gentre pr æfatis,
in signum constantia, virtutis, defensionis et tutelæ propinat sponsæ ac
simul morganaticam promittit; quod ipsa, gräto animo recolens, pari
ratione et modo, paulo post, mutato in uxorium habitum operculo cap i tis,
ingressa, poculum, uti nostrates vocant uxorium, leviter delibans, amorem,
fidem et subjectionem repromittit. Morgongåfvan skalle dock enligt lag
alltid gifvas på hinder-dag och något särskildt stadgande för ofrälse
män i detta fall finnes endast i Stadslagen, som tydligt och bestämdt
föreskrifver att morgongåfvan skall gifvas på bröllopsqvällen, och si\>an
skal hon i siång gangha me\> brudgumma sinom. Huru denna, mot sjelfva
gåfvans ursprungliga betydelse stridande sed uppkommit, veta vi ej;
men genom ståndsprivilegierna blef den småningom lag.
*) Af Stiernhööks yttrande 1. c. s. 163 vill det synas, som om en
sådan gåfva skulle hvart tionde år inför domstol eller i kyrkan
publiceras. I hvilken svensk lag han funnit ett sådant stadgande är ost
obekant.
Ä) Westmanna L. Ärfda B. IV.
4) Sudermanna L. Gift. B. III. nämner härvid både fastar och
forskiælumæn och i allmänhet fordra lagarne att denna bekräftelse skall
följa a hindra dagh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
