- Project Runeberg -  Svenska Fornminnesföreningens tidskrift / Första bandet /
253

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

tillgick sålunda, att han, anländ till tingsplatsen, upplyfte sitt
spjut, hvilket distriktets der församlade äldste berörde med sina,
hvarigenom hans makt och myndighet bekräftades. Denna seds
nordiska härkomst ega vi intet skäl att betvifla; och då det
engelska vapentake (vapentagium) motsvarar vårt härad (Åun|xzr»),
och likasom detta ursprungligen varit såväl en krigisk som
borgerlig enhet, så är det icke alldeles osannolikt, att äfven våra
genom menighetens val utsedde häradshöfdingar på ett liknande
sätt insatts i utöfningen af deras vigtiga kall. Kunna vi antaga
detta, så skulle det ej heller vara svårt att fatta, hvarföre
domsluten bekräftats på domarms spjut, och hvarför en sådan
bekräftelse företrädesvis fordrats för tryggande af besittningsrätten
till fastighet, hvilken för sin egare medförde gent emot häradet
vissa rättigheter och förpligtelser, och dessutom, såsom ej flyttbar,
mer än annan egendom behöfde det territoriella rättsskyddet.1)
Att vid morgongåfvojords fastfarande brudgummens spjut sattes i
stället för domarens, behöfver ej rubba ett sådant antagande; ty
genom äktenskapet blef mannen hustruns målsman och den, som
i främsta rummet egde att värna hennes rätt. Vapentaget här,
i hvilket medlemmar af såväl brudens som brudgummens slägt
deltogo, torde dessutom hafva inneburit en bekräftelse på det
förbund till ömsesidigt skydd, som genom den äktenskapliga
föreningen måste anses ingånget emellan de båda skilda ätterna, och
omfattandet af det i brudgummens färger klädda spjutet var då
det lämpligaste yttre tecknet2). Emellertid, hvilken betydelse man
än må vilja tillägga dessa rättshandlingar, någon edelig förplig-

f) Att i Norge detta var ett af skälen till bekräftelsen med
vapentag synes af den äldre Gulatingslagen, § 267, der det beter: |>a skulu
\>ingmenn hånum jord doema ok vetta hanum vdpnatak til |>ew at hann
knegi verja jörd sina lögum ok dömi.

2) Af Whitelockes här förut anförda skildring se vi också att
vitnena genom vapentaget förbundo sig att i händelse af mannens död
upprätthålla gåfvan. De skulle således, hvad enkan angick, tillse, att
hon knegi verja jord sina lögum ok dömi. Måhända var detta orsaken
hvarföre äfven arfsberättigade qvinnor n&gon gång kunde deltaga i en
sådan bekräftelse. Då Vermlands lagman Olof Björnsson (Vinge) den
21 October 1455 gaf sin hustru Ragnilla Pædhersdotter morgongåfva,
nämnas bland dem, som »a fast hello», främst 3 matronor af brudparets
närmaste slägtingar och derefter 9 män. Brefvet finnes i Upsala
bibliothek, enl. meddelande af c. o. styffe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:08:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfornfor/1/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free