Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
telse med antydan p& menedens svåra följder synes icke ligga
deruti. Och antingen de i ceremonien deltagande betraktas såsom
enskilda personer eller såsom representanter — för häradet i förra
fallet, för de genom giftermålet förbundna slägterna i det
sednare — så kunna vi här i bekräftelsen med hand å spjutet icke
se något annat än en förbindelse att i händelse af behof betyga,
bestyrka och upprätthålla ett lagligen gjordt och bekräftadt aftal.
Men denna åsigt vilja vi likväl underställa mera sakkunnige
granskares dom.
Huru länge detta vapentag — ehuru tveksamma om dess
riktighet behålla vi dock denna benämning — tillämpats vid
fastigheters lagfarande i Sverige, kan icke med säkerhet uppgifvas, men
att det vid morgongåfva varit i bruk i början af 1670-talet, visa
här redan anförda yttranden af |Stiernhöök och JUlaab. Från
1673 och 1674 finnas ännu morgongåfvobref med vitnen, som
å glawinne höllo, men kort derefter synes den gamla seden hafva
upphört. 1676 och 1678 — kanske äfven tidigare utfärdades
dylika bref, der blott sigülvitnen nämnas, och för
tidsbestämningen i detta fall är det kanske icke utan all betydelse, att JL.occenius
i 4:de upplagan af Antiqvit. Sviogoth.^ tryckt 1676, säger: hodie
tarnen ille ritus ejiciendi lanceam paullatim desuescit, hvilka ord
deremot icke finnas i den 6 år tidigare utgifna tredje. Bedan
före denna tid hade i följd af 1664 års förordning1)
morgon-gåfvan böljat att icke blott lysas eller utlofvas utan äfven gifvas
på sjelfva bröllopsqväll, och ett äldre år 1644 utfärdadt
konungsligt mandat hade dessutom till föga mer än dispositionsrätt under
fortfarande enkostånd inskränkt eganderätten till morgongåfvogods,
om hustrun öfverlefde mannen. Det högtidliga vapentaget
förlorade härigenom sin egentliga betydelse och föll snart ur bruk,
ehuru det ofvannämnda brefvet uttryckligen gifver tillkänna, att
Kongl. Maj:t intet vill hafva förandrat i
morgongåfvo-stadfästelsen med glafwen och witnen2). Bekräftelsen på domarens
’) Denna — se Schmedeman, Justitiæ och Executions Åhrén der
s. 391 — föreskrifver att hela bröllopsakten skall förrättas på en dag
anten Glawen brukas eller ieke; men om föreskriften i landsorterna så
noga efterlefvats, derom kan man hysa berättigadt tvifvel, då stadgandet
redan år 1668 måste förnyas, men äfven då heter det anten Glawen kastas
eller icke.
2) Jfr K. M:U Stadga oeh Påbudh öfver åthskillige Oordningars
afskaffande, inreetne vthi Adelige Samqvämber, Mårgongåfvor och Kläde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
