- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
132

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iantagna vid holvet. Deras antal och ynnest ökades
mer och mei , och det så, att allvarsamma
missnöjen deröfver uppstodo. Redan 1647 yttrade
pre-sterskapet med understöd af Per Brahe den önskan,
att fransmännen måtte från hofvet aflägsnas; ty man
fruktade deras yppighet, lättsinne och främmande
trosbekännelse. Under riksdagen 1641» framställde
bondeståndet samma önskan. Det tyckes dock, som
motståndet snarare retat än rättat drottningen.
Sistnämnde år inkom till Sverge förra fransyska sändebudet i
Warschau, grefve De Bregy. Denne man lyckades
vinna Kristinas ynnest och förtroende i så hög grad, alt
hon ofta under samtal med honom tillbragte halfva
natten 1). Hon beslutade antaga honom till förste
hofmar-skalk, med uppdrag att värfva trehundrade fransyska
ädlingar, hvilka skulle blifva hennes närmaste lifvakt.
Detta retade naturligtvis svenskarna än mera. Rådet
gjorde formeliga föreställningar deremot och bad
Kristina frivilligt afstå från förslaget, hvilken önskan hon
sluteligen fann för godt att efterkomma. Likväl
fortfor hon att mer och mer uti sitt hof upptaga fransmän
och hade stundom på en gång icke mindre än fyra
sådana bandskrifvare. Sjelf begagnade hon både ofta
och gerna deras språk, och det såväl i tal som skrift.

Denna hennes personliga tillgifvenhet inverkade
ganska mycket på statsangelägenheternas gång. Vi
hafva i föregående berättelser, i synnerhet i kapitlen om
westfaliska freden, anfört flere bevis på hennes
efter-låtenhet för fransyska hofvets önskningar. Äfven vid
andra tillfällen, och det ej sällan, föreföllo dylika
uppträden. Så t. ex. bannade hon pfaltsgrefven Karl
Gustaf derföre, alt denne under sammanträdet i Nürnberg
icke nog lifligt understödde Frankrikes fordringar
Straxt efteråt blef svenska sändebudet i Paris, den
ryktbare Shering Rosenhane, af drottningen återkallad der-

*) Dc la Gard. Ekebl. bref d. 17 Oct. 1649.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free