Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
v t
till Karl, hvilken tackade för deras välmening och motlog
uppsatsen.
Pä riddarhuset blef tvisten om dessa ämnen både
häftig och långvarig. För ofrälsemännens åsigt talade
Lind-skiöld, Ehrensteen, Lichtone, Konrad Gvllenstierna,
Lind-hielm, Hans Mörner m. fl., hvilka påstodo, att saken borde
helt och hållet hemskjutas till konungens välbehag.
Landt-marskalken Fabian VVrede sökte länge att, tigande och
undvikande, draga sig ur spelet. Men mot ofvannämnde
räfsteförslag ställde sig unga Karl Gustaf Oxenstierna,
numera riddarhusets förnämsta talare af det partiet. Han
åberopade reduktions-besluten af 1655 och 1680, och
ville vid dem förblifva. Endast få, t. ex. den i öfrigt
reduktions-älskande Jakob Fleming, vågade öppet och som
talare uppträda på hans sida; men vid sjelfva
omröstningen fick han understöd af det ojemnförligt största flertalet.
Dess. beslut blef ock att med åberopande af riksdagarna
165 5 och 1680 undanbedja sig alia nya indragningar.
Ståndet gick äfven med en dylik skrifvelse in till
konungen. Allt detta kunde likväl icke förmå det andra och
djerfvare partiet att nedlägga sin talan. De ropade
hög-ljudt mot det tagna beslutet och påstodo, att man borde
underkasta sig konungens nåd och ofrälsemännens förslag.
Tvistefrågan blef således ånyo upprifven och häftigt kastad
fram och tillbaka. En gång o(?h likasom i förtviflan
utbrast Oxenstierna: vill man ändtligen borttaga godsen från
alla dem, som hafva sådana qvar; så må då
alltsammans gå öfverända. Likväl repade han åter mod och
striden uppblossade ånyo. Så fortgick det från den 4- till
och med den 11 November. Intetdera partiet ville vika.
Ofrälsemännen vägrade att gifva några nya bevillningar,
och adeln vägrade att gifva någon ny reduktion, utöfver
hvad 165 5 och 1680 beviljades. Harmen bragte några
att glömma hedern. En och annan af riddarhusets
medlemmar tillät sig nämligen att i tysthet besöka danska
sändebudet och fråga, om man icke kunde hos konung
Fnjxells Ber. XVIL 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
