Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande; den efter förtjensterna äldste i ordningen
frälse, den andra och tredje ofrälse, den fjerde och
femte frälse personer. När förslaget skulle
upprättas, sutto i rådet Barck, Hjärne, Rudensköld,
Stockenström och Wallvik, alla hörande till Hattpartiet.
Dessa herrar förbigingo då regeringsformens
föreskrift, men följde deremot de adlisa privilegierna,
med stöd af hvilka de uteslöto ofrälsemännen N:o
2 och 3, och uppförde på förslaget N:o 1, 4 och 5,
hvilka alla tre voro adelsmän1). De två förbigångna
ofrälsemännen voro den ene en Mössa, den andre,
den bekante Palén, en Hatt af mycket anseende.
Att också denne blef förbigången, visar tydligen,
huru rådet den gången åsyftade icke Hattarnas utan
frälsemännens fördel. Det berättas dock2), att rådet
snart insåg de vådliga följderna af sin åtgerd, ocli
bad sekreteraren, det var skalden J. Elers, ändra
protokollet; men emedan detta redan var justeradt,
ville Elers ej tillåta en dylik olaglighet. Någon
före-siog ett nytt rådssammanträde och ett nytt beslut;
men detta skulle ej kunna tillintetgöra det första,
hvars innehål! dessutom redan blifvit allmänt bekant
och väckt bland ofrälse menigheterna stor
förbittring. Afven många bland adeln ansågo rådet hafva
handlat ganska olörsigtigt, när det kastade en dylik
brandfackla in bland de redan förut upphetsade
ofrälse stånden. Dessa togo också genast eld, och
lågan uppblossade så mycket häftigare, som den af
Pechlin med vanlig påpasslighet och skicklighet
underblåstes. Inom kort utkom från trycket en skrift
kallad: Ofrälsemäns sent omsider tydeligt
förkunnade öde i anseende till deras befordrings-rättigliet;
’) Dauska min. br. d. 15 Juni 1770 innehåller, att
Her-ruanson sades hafva vid en conclav tillstyrkt åtgerden. Adlerbeth
sid. 5 säger, att åtgerden »kanhända vidlogs pu någons ingifvelse,
som ärnade konstitutionen den sista stöten.»
2) Danska min. br. s. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
