Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter fullgörandet af henne åliggande pligter; — och
att hon borde just deruti sätta sin ära, sin sällhet.
Man trodde å ena sidan på Gud och odödlighet;
men å den andra .på omöjligheten* att deras tillvaro
bevisa, deras beskaffenhet utransaka. Man trodde
på saken; men icke på något bland de många
bevisen eller beskrifningarna. Bibeln talar om sådana
personer, som icke se, och dock tro. Beskrifningen
kan i någon mån gälla äfven dessa slags fritänkare,
hvilka trodde, ehuru de icke sågo, icke ens trodde,
att de eller någon annan dödlig,kunde se1). De
trodde, sade vi, på Gud och odödlighet, m. m.
Men denna tro var, om vi så få uttrycka oss,
hvar-ken den religiösa uppenbarelsens eller den
spekulativa filosofiens öfvertygelse, utan en tro, som
hvilade på menniskans medfödda religiösa känsla.
Deras Gud var icke en sådan personlighet, öm hvars
tillvaro, magt, rättvisa och kärlek de trodde sig
genom uppenbarelse faktiskt förvissade, och på hvilken
de sålunda kunde bygga sin tro och sitt hopp.
Den var i stället en skapelse af deras egen
känsla, tanke och inbillningskraft; en Gud, om hvars
tillvaro och egenskaper de icke hade någon annan
säkerhet än en subjektiv öfvertygelse derom, att
en sådan rättvis och allsmägtig Gud borde och
måste finnas. Men deras föreställning om honom
vexlade naturligtvis efter hvar enskild menniskas
personliga uppfattning och var’ således ganska
omby tlig och obestämd; likaså begreppen om hans
belönande och straffande rättvisa och magt, m. m.
Många dåtidens skriftställare gåfvo sig likväl med
dessa sväfvande åsigter tillfreds; kanske mest
der-före, att de voro öfvertygade både om
omöjligheten att komma till större visshet, och om
möjligheten att äfven med en sådan verldsåsigt kunna
utöfva en kärleksfull och välsignelserik verksamhet.
1) TJnder Gustaf den tredjes tid tog fritänkeriet ett stort
steg framåt. Man började då att förkasta icke blott
beskrifningarna och bevisen, utan ock saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
