Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke höra omtalas någon annan 1) vark en grund eller
slutföljd än den, som var i det uppenbarade ordet
gif-ven. Kristendomen stod i hennes ögon högt öfver all
hedningarnas vishet. Hon beundrade kejsar Antoninus och
valde hans regering till föredöme. Men, sade hon, jag
borde med rätta uppföra mig än bättre, efter jag har
den fördelen alt vara kristen. Denna hennes varma
öfvertygelse var dock förenad med mycken
fördragsamhet, tioligen en följd af Johannes Matthiai
undervisning; kanske ock al vistandet hos pfaltsgrefvinnan
Ka-trina, hvarest denna sednare följde lutherska, men
gemålen Johan Kasimir kalvinska bekännelsen, och der
likväl båda lefde med hvarandra i endrägt och fred.
Ät denna riktning utvecklade sig Kristinas andeliga
verksamhet. Det var någon tid en hennes älsklingsplan,
att i Tyskland upprätta en akademi af endast teologer,
hvilkas sysselsättning skulle uteslutande blifva att
arbeta på alla de kristna bekännelsernas förening. Sjelf
visade bon vid flera tillfällen sin fördragsamhet,
hvilken dock ätinu var långt skilid från likgilltigliet och
köld. Flere gånger yttrade Kristina, all menniskans
heder är så nära förbunden med den trosbekännelse,
hvari hon blifvit uppfödd, alt ingen kan byta om tro
ulan all också förspilla sin ära. Detta var första
skedet af Kristinas andeliga utveckling. Det sträckte
sig till omkring 1648.
Från fördragsamhet är öfvergången till likgilltigliet
stundom lätt gjord. Den, som tror alla bekännelser
saliggörande, känner sig äfven snart frestad att tro, det
ingen bekännelse är sann. Tviflet angriper och störtar
hvarje bestämd läroform ; slutligen till och med sjelfva
tron på det öfvernaturliga och lemnar qvar endast de
i samvetet djupast inpräglade sedebuden. Snart
infördes Kristina på denna bana, dels af sitt eget forskande,
tviflande och oroliga lynne; dels af de författare, hon
läste, de lärda, med hvilka hon umgicks. Studerandet
af a’la tiders lärobyggnader gjorde henne villrådig och
tveksam; och man hörde henne yttra: att de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
