Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya hem i norden Manhem. På denna ö, berättar Plinius vidare,
fanns elt djur, som uldrig varil sedi i de Romerska länderna,
ehuru många väl visste atl tala om detsamma; det kallades
achlin eller alcbin, och icke mindre Sjelfva namnet än äfven
den beskrifning, soir» meddelas öfver detta djur, hänvisar klart
på den nordiska älgen. Sedan Plinius vidare uppräknat ännu
flera i nordhafvet liggaude öar, bland dessa de Glessariska eller
Bernstens-öarne, som af de nyare Grekerna kallades El ek ti ides,
emedan bernsten det* funnes, tillägger han, alt några veta
omtala ännu andra i detta haf liggande öar, nemligen Scandia,
Bergos, Ner i gon, den största, och Thule, den yttersta af
alla öarne. Man ser, att Plinius från olika håll bekommit siua
underrättelser, deraf Scandia och Scandinavia hos honom
förekomma såsom serskilta öar i nordhafvet; en annan Ö är Nerigon,
under hvilket namn Skandinaviens sydvestliga del Norrige här
första gången framträder; Thule åter, hvilket i skaldernasqväden
så ofta geoljudade som del yttersta af lånder, förblef i allmänna
föreställningen alltid ell läugsl fjerran i norden liggande land,
flyttades således allt längre bort till yttersta delen af norra
verlds-hafvel och utmärker nn den nordligare delen af Norrige, äfven
såsom en ö. Tacitus är den första, som vet omtala Svionerna,
Svearne. Östersjön bär hos honom, efter den på ost- och
nordsidan om Elbe boende stora Sveviska folkstammen, namn af det
Sveviska hafvet. Här, i öppna oceanen, berättar han, lågo
Svionernas samhällen, folkrika, mäktiga genom vapen och skepp.
De hade sina fartyg så bygda, att de lika lätt med bakstam som
med framstam kunde sätta i land; segel brukades af dem icke,
och icke heller hade de årorna fästade i rad efler sidorna, utan
lediga och lösa, att deras rodd måtte vara fri, för att i en hast
efter behof konna gifva fartyget hvilken rigtning som helst,
såsom flerstädes brukades i flod far i. Förmögenhet var hos dem i
anseende, hvarföre en regerade, uteslutande och med ovillkorlig
rätt. Ofvanom Svionerna var ett annat haf, trögt och nästan
orörligt; man trodde, alt detta haf kringslöl jordkretsen,
emedan der den nedgående solens sista glans varade ända till dess
uppgång, så klar, att stjemornas ljus för den bleknade; man
trodde sig höra ljud, man trodde sig se gudarnes gestalter och
strålarne kring deras hufvuden. På östra sidan åter af det
Sve-vitka hafvet, i bernsleuens hemland, bodde ell folk, som kallades
ASstyer, hvilka i klädedrägt och seder liknade Sveverna; de
beforo äfven hafvet, och de allena samlade på hafcstranden och
sandbankarne bernstenen, som af dem kallades glaes (glas);
hvilken naturkraft alstrade densamma, eller på hvad sått den
tillkom, hade de, såsom barbarer, hvarken efterfrågat eller utforskat.
Vesterom iEstyerna hade Gothonerna sina hemvist, och i
grannskapet af dem Rugierna och Lemovierna; det utmärkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
